Dagarna går...

 
 
När Maken ringde och meddelade vad som hänt med Enzo var jag på väg till gymmet med min fina systerdotter.
 
Efter en timmes gråtande och försök att få grepp på att det som hänt faktiskt var sant. Att dagen jag fruktat så länge var här... Då kändes det mer nödvändigt än någonsin att åka till gymmet.
 
Endorfiner är min drog. Jag hade kunnat lyfta ett berg, springa ett maraton och göra 2000 pull-ups...alla mina känslor stod ivägen för smärta.
 
Gulliga systerdottern var mitt stöd bland vikter och löpband när jag helt plötsligt brast ut i gråt..mitt bland alla människor...tack L...betydde massor att jag kunde vara med dig.
 
 
Sen åkte jag in till min bästa affär...Marzio...där försökte jag shoppa mig ur alla känslor...två par stövlar.
 
Sen åkte jag ut till Saltis och samlade mina älskade kids, det var dags att berätta...ingen lätt stund. Många tårar.
 
Middag där vi alla tillsammans med svärisarna och mamma berättade våra bästa Enzo-minnen och planerade för vår nya valp. Måste leda in tankarna på något roligare än sorgen.
 
Mera träning i tisdags, vad skulle jag göra utan min träning...
 
 
 
Sen blev det Stockholm New utställning på Thielska med en kompis. Vi jobbade ihop på tidningen och sen på ytterligare två arbetsplatser, gör mitt bästa för att få över honom till NYC..vem vet..kanske lyckas jag inom kort.
 
En jättefin utställning, så cool presentation av de magiska fotografier som mästerfotograferna skapat för en av Sveriges snyggaste publikationer någonsin. Så stolt att jag fick vara en del av den i några år.
 
 Middag, film och smågodis hos syrran - mysigt.
 
Idag körde jag och systerdottern gympass no.3. Så kul att ha någon att träna med..framförallt när man ser henne göra såna framsteg. Från "jag dör", "det går inte", "alltså näe, det kommer aldrig att funka" till att hon faktiskt gör det, utan att dö och det funkar!! Stolt över dig L.
 
 
Jag försöker hitta tillbaka från kanelbullar, bröd och glass bonanza till juicer och lite mer hälsosamt leverne (oh well, lite snarr slinker ner då och då...)
 
Eftersom solen var framme idag så njöt jag lunch på Barracuda..
 
 
 Leverpastejsmacka på valnötsbröd..hur gott?
 
 

Njöt av sommarprat och sol i två timmar...mmmmm
 
 
Jag är inte riktigt upplagd för så mycket socialt babbel och bubbel mer än med familjen...är mer än gärna själv, ensam med mina tankar och minnen..just nu. Snart är jag tillbaka igen.
 
Molnen rullade in...
 
 
 
Och inom några timmar kom regnet..
 
(och en jäkligt trist kommentar här på bloggen som fick mig att bli helt mållös...)
 
Jag packar...det är nära nu...imorgon finns ingen tid. Då är det Grönan som gäller.
 
Men först en sista löprunda i min skog..älskade skog.
 
Hoppas ni har sol och semesterlunk där ni är.
 
 
 
 
Miss Marie

Jag såg kommentaren. Det krävs en liten människa att förminska andra människors sorg! Väldigt dålig stil!

Du är så vältränad! Cooooolt!!! :)

Svar: Ja det är märkligt att de känner att de måste skriva tycker jag...sitt hemma på kammarna och tyck att jag är patetisk men bespara mig de tankarna...märkligt som sagt.
Vältränad..stark är nog mer rätt...har lite mer att jobba på..men tack ändå!

KRAM

Kalaslotta

Carina Bronge

Lottan,
vad jag än skriver kommer att kännas futtigt och skralt...men jag tänker på er och jag lider med er. Man älskar ju sina fyrbenta sönder och samman - är det inte därför vi har dem? Någonstan inne i hjärtat vet vi ju att dagen då man ska skiljas åt kommer men man liksom skjuter den tanken långt bort in i en mörk hörna med stängd dörr liksom.
Jag läste det otroligt vackra du skrev om Enzo och jag grät och grät och grät.
Jag har aldrig kramat mina fyrbenta så mycket som de senaste dagarna.
Jag är så ledsen för din/eran skull.
Samtidigt är tacksam för att du påminner mig om att njuta av och älska mina Da Dåggs.
Sänder över massor av kärlek och ljus genom cyberspace och universum till dig, din familj och Enzo.
Namaste <3

Svar: Gulledig...krama dina da dåggs, de är dina småkiddos..
Tack för dina fina ord...värmer och hjälper..

KRAM
Kalaslotta

carina bronge

...coh något helt annat - satan i gatan vad du är snygg. Ser stark ut <3

Svar: haha stark är jag men snygg vetetusan..du är inte så pjåkig däremot..dina axlar vill ju alla ha...#avis
KRAM
Kalaslotta

Lovisa

Bästa receptet träning och familj! Såg kommentaren på Instagram, finns alltid små människor....hade hund som barn och min mamma sa att det var som att förlora ett barn då vår hund dog och hon skaffade aldrig en ny! Förstår din sorg! Kram

Sofia

Du är fin och bra !

Svar: Tack...
Kalaslotta

Susanne

Såg också den kommentaren. Förminska andra är en märklig egenskap hos några. Onödigt. Jag vill inte vara sån så jag lämnar det. Man får lära sig på det och veta att de finns. Såna. Men det kanske var dens sätt att visa empati och beklaga. Vad vet jag. "Drumligt." Kanske det var nån som blev -ledsen -och förminskade sin egen känsla.

Så vältränad du är KalasLotta. Snyggt och duktigt. Leverpastej och valnötsbröd är ju så gott. Ha ha måste nog ta en sån nu.

Kram
/Susanne

Elisabeth

Oh vad sorgligt att din älskade, fina Enzo gått bort! Jag gråter med dig och skickar stora kramar till dig och familjen.

Jag läste också den elaka kommentaren, och till den personen vill bara säga som French poet Anatole France wrote, “Until one has loved an animal, a part of one's soul remains unawakened.”

Enough said.

Svar: Det uttrycket tar jag med mig...klockrent.
TACK för värmande ord ..det är en stor hjälp.

KRAM
Kalaslotta