Svar på en fråga...

 
 
 
 
 
Fick en fråga:
 
Är det något i den amerikanska kulturen som du har anammat men som du kanske inte skulle göra i Sverige?
 
Hm, lite tricky att svara på men jag gör ett försök.
 
Jag tror att jag har blivit "amerikaniserad" på mitt sätt att vara mot främmande människor.
 
Jag kallpratar med vem som helst, ger komplimanger och bryter in i konversationer som sker brevid mig (ja inte lägger mig i men om några står brevid mig och pratar om var man kan hitta något och jag vet, ja då säger jag "excuse me, I know a great place for that..." till exempel).
 
Att försöka göra sånt på samma sätt i Sverige är inte alls så lätt. Visst går det att säga något kort till personen bakom dig i kön på ICA eller så men det är inte som här. Jag ger komplimanger i Sverige också men ofta möts man av en något förvånad blick. Att en medelålders kvinna ger en annan medelålders kvinna en komplimang känns inte alls lika naturligt hemma i Svedala. Det kunde gärna få bli ändring på det.
 
Sitter man på krogen i Sverige så börjar man sällan prata med paret brevid, det gör man med lätthet här, det kan sluta med att man byter telefonnummer och ses för en gemensam middag senare!
 
Att babbla med den som sitter brevid dig på tåget in till stan i morgonrusning, ja det är inte heller ovanligt här. Jag skulle vilja se den som skaffar "tågpolare" på Blå linjen i Stockholm.
 
 
Jag vill inte på något sätt säga att det är "fel" på svenskarna det är bara ANNORLUNDA här. Kallpratet och det som ofta talas om som ytlighet är en del av den amerikanska kulturen. Vi är ett tystare folk, mer privata. Inget fel med det.
 
Men.
 
Jag älskar den här sidan av amerikanerna. De kanske inte bryr sig i hjärtegropen om dig men de frågar intresserat och lyssnar, att sen le och säga How are you till allt och alla, ja det kanske många tycker är ytligt..men jag gillar det...massor.
 
Sen kan det ibland vara lite påfrestande också..att ha någon som hasar efter dig och frågar om du behöver hjälp, vad du letar efter etc...men vet ni, jag tar det. Föredrar denna påträngande "trevlighet"mot den totala nonchalans som jag upplever i vissa "vi-har-fått-hybris" butiker i Stockholm. (Vill påpeka att det finns galet trevliga butiker i Stockholm, tex Marzio...bästa stället i stan..).
 
 
Så det blir mitt svar. Jag har anammat den amerikanska ytligheten och öppenheten mot andra människor. Den blir svår att ta med sig till Sve om vi en dag flyttar, till en viss del funkar den absolut men inte fullt ut.
 
(Nu hoppas jag att alla ni Svenskar tar det här på rätt sätt. Jag älskar Sverige och svenskarna. Vi är bara annorlunda som folk och det är HELT OK. Amerikanerna (japp jag drog just cirkus 300 miljoner människor under samma kam) är skitkassa på att köra bil, där sopar vi banan med dem..så, nu är vi lika eller hur)
 
 
Har ni andra frågor så kommentera eller maila kalaslotta@hotmail.com. Svarar så gott jag kan.
 
 
 
 
 
 
Mimmi

Håller med!

I Sverige var jag en som var otroligt tyst av mig, sa inte ett pip om jag inte blev tilltalad (jag blev kallad "quiet girl" första tiden här i USA ;) ), men nu, efter snart 18 år här i USA är jag en HELT förvandlad person som pratar med kända och okända. Hör jag nån undra över nåt, så sticker jag gärna in med ett förslag, "Love your shoes", och allt vad det nu kan vara.

Det känns helt normalt att en total främling frågar en vad man skall göra med den stora köttbiten man precis la ned i kundvagnen, och när nån frågar var man hittat den snygga väskan man bär, så känns det helt naturligt att tala om var man köpt den. :)

Svar: Toppen ju! Älskar att få komplimanger och att ge dem, det resulterar alltid i ett leende och vad i hela världen kan vara fel med det!
KRamen!
Kalaslotta

Anna-Lena

Tack så mycket! :) Många kanske tror att det inte är så stor skillnad på Sverige och USA men det är det ibland!
Jag håller med om att amerikanarna kan kännas ytliga, men jag gillar att småprata och ge och få komplimanger, det känns härligt. Bra svar! :)

Svar: Vassego!
Kalaslotta

Maria

Håller helt med! Framförallt när man är ny i ett land känns det bra att bli "sedd" och välkomnar med öppna armar en trevlig kommentar och faktiskt ofta även ett leende. Det kostar inget men gör så gott :-)

Svar: Ja det gör det hela så mycket lättare! Det är inte helt svårt att känna sig välkommen i USA..
Har ni kommit iordning i lådorna än?

KRam - snart får vi ses!
Kalaslotta

Cari

Vilken fin beskrivning.
Och jag försöker prata med folk här i Stockholm - kanske framförallt om jag ser någon som står och ser vilsen ut. Då frågar jag om de behöver hjälp. Och ibland så får jag hjälpa till och visa vägen.
Så jag tror att vi kan försöka bli lite mer "pratiga".

Svar: Absolut, många är pratiga men ibland blir man förvånad över hur otroligt inåtvända svenskar är.
Kalaslotta

Freedomtravel

Jag är typiskt sådär svensk. Men min man är väldigt social och pratar med alla, i alla sammanhang ;)

Svar: Haha ja men det är väl bra, då kompenserar ni varandra perfekt ju!
Kalaslotta

Love in LA

Jag önskar att jag vore sådär härligt öppen som amerikaner är, och som du beskriver - dom ger komplimanger, kan småprata med alla och är vänliga & hjälpsamma. Inte för att jag är otrevlig eller inte hjälper till, men det kommer inte lika naturligt. Men jag hoppas att jag en dag kommer bli så amerikaniserad :)

Svar: Det kommer med tiden tror jag. Man influeras av alla omkring en. Nu ska jag spana in din blogg, ny för mig!
Kalaslotta

ml

Svenskarna ar for det mesta sura och otrevliga - tyvarr. Har i USA (speciellt i Calif) ar folk trevliga och tillmotesgaende. Kanske ytligt men who cares, det ar mycket trevligare med ett leende och how are you an sura miner. Eller hur... ;-)

Svar: Fast jag tycker nog inte att svenskar är sura och otrevliga..mer tillbakadragna och inte speciellt sociala med främmande människor. Jag gillar den amerikanska "ytligheten", absolut. Men jag gillar svenskar oxå. Kulturskillnad.
Kalaslotta