Årskrönika 2015

 
 
 
....sent som tusan.
 
Men så blir det ibland.
 
Mina nära och kära har sagt att jag ska sänka ribban lite, inte vara så jäkla pretto med min krönika.
 
Men jag är ju sån. Som vill att den blir "perfekt" och då behövs tid. Tid har jag inte riktigt haft i år.
 
De första åren hade jag ju alla kvällar fria pga att kidsen var små och deras aktiviteter slutade tidigt. Helgerna var inte i närheten så busy som nu.
 
Jag kunde ägna någon timma här och där åt krönikan. Eller en hel kväll/natt. Sen var jag klar.
 
I år och förra året började jag i januari...och sen dog det ut. Jag hann helt enkelt inte. Jag prioriterade att sova. Bra val om du frågar mig men priset blev - ingen krönika och det är snart slutet av maj.
 
Jag har gjort sammanfattning av året fram till augusti. Sen blev det inte kul...
 
Ni som hänger här regelbundet vet att vår familj gick igenom ett smärre helvete i höstas och även om det är "över" så är det inte en tid jag vill återuppleva genom att läsa bloggen. Jag kan ju läsa mellan raderna, minnen poppar upp och det är inga skojiga minnen. Det revs hål i oss av utomstående krafter och det gav oss alla, men speciellt en av oss, ärr för livet.
 
Men vet ni.
 
Nu gör jag som jag blivit tillsagd.
 
Jag sänker ribban och kör.
 
Det blir kort, lite hackigt och inte med den finess jag så gärna vill ha i en årskrönika.
 
Here we go, I give you...
 
http://www.churchmilitant.com/images/uploads/news_feature/2015-12-26-niles-d.jpg
 
 
2015
 
 
 
Vi kommer hem från en underbar vecka i Aspen och möts av en övervåning i renoverings-mode. Killarna får nytt fräscht badrum, vilket verkligen behövdes. Nu har vi nästan gjort om hela huset. Nästa sommar väntar Francas rum och badrum.
 
Fokus i början av året ligger förstås på att få iordning vårt hus på Sandhamn. Vi köper möbler i USA efterom vi ska skeppa över en container
 
 
 
Paris bombningar sker och vi rädslan för terrorn är konstant. Islam fobin märks tydligt och jag har så svårt att klumpa ihop en miljard människor och sky dem som pesten. Tycker det finns så mycket skit i alla religioner.
 
 
 
Jag går Team Mark i matchen mellan Mark och Bieber på Calvin reklamen...förstår inte alls hur andra sidan tänker.
 
Hemma är det ett konstant teen-drama mellan kärleksparet och hela familjen är rätt trötta på det men vad ska man göra.
 
 
 
Vi träffar svägerskan i NYC och köper hatt. Bockar av "åka skridskor på Rockefeller plaza". Vintern kommer big time och vi får en ny härlig läcka i källaren och bestämmer oss för att byta ut hela värmesystemet. .
 
 
 
Killarna kör mycket träning med Matt och det är med blandade känslor de tävlar mot varandra i de olika workoutsen.
 
 
 
Kate Perry kör en grymt bra mellanshow på Super bowl och vi är lylliga att Patriots vinner!
 
 
 
 
Sportlov i Champoluc med halva makens familj, underbart vecka med tonvis med snö, en läskig olycka som slutade lyckligt och mat orgier varje dag. Jag åt på riktigt chark och ost bricka VARJE dag till lunch...i solen...love it. Vi träffade på en skön svensk i Alagna som vi bollade roliga ideer med.
 
 
 
 
 
 
Vi spenderar en natt på Four Season i Milano och trot eller ej...vi träffar Zlatan...igen. Tom lycklig, jag lyckligare, maken skämdes över oss  men det struntade vi glatt i. Han fick ingen bild med The One, det fick vi.
 
 
 
Sandhamns ombyggnaden tar fart och det börjar kännas pirrigt. Att renovera på avstånd är svårt men vi har ett bra gäng som jobbar. Tummarna hålls hårt.
 
 
Wrecker har blivit 1 år och stor. Ingen liten ullboll längre direkt.
 
 
 
Vi hejar fram Måns och vet direkt att han kommer ta hem hela skiten. Vilken låt!
 
Snön försvinner men jag fryser som aldrig förr. Galet kallt, GALET.
 
Vi skickar iväg containern och håller återigen tummarna att den ska komma fram i tid. Det är tricky att få ut stora containers till en ö utan bilar och bara en väg som går under en bro som gör det extra knöligt med höga lådor etc...
 
 
 
Vi lyssnar sönder Tove Lo's album och får äntligen träffa mamma igen. Hon kommer över som ett påskägg med ett leende och med sitt härliga sätt förgyller hon tillvaron för oss i 10 dagar.
 
 
 
 
Vi åker till Hamptons och äter hummer två helger i rad - inte ofta det händer men vad tusan, man måste passa på när kidsens schema ger oss luckor för kul saker.
 
 
 
Vi får en monsterläcka när ett rör fryser sönder och vattnet forsar in i familjerummet. Snark.
 
 
 
Jag och Tom åker till NJ för fotbollsturnering och bor på det vidrigaste hotellet ever i Atlantic City. Jag sprayar Bed Bug Spray i hela rummet och upptäcker försent att den har en ohärlig doft av Artificial Cinnamon...med huvudvärk somnar vi med kläderna på i våra bed bug sheets. Better safe than sorry. JAg lovar Tom att aldrig mer bo på ett sånt hotell...vidrigt.
 
 
 
Mina fina kommer över för en kul helg i stan...åh älskar våra girls weekends i NYC..
 
 
 
Tonårsdramat tar slut och vårt kärlekspar bryter upp. Bananer i Afrika och så...
 
 
 
 
 
Jag får en helg i Sverige för att fixa med Sandhamn - tokskoj och jag är lyllig.
 
 
 
Våren går rasande snabbt och helt plötsligt står jag på Newark och vinkar av Filip som drar till Sverige tidigare för att gå på konfaläger på Långholmen - så spännande.
 
 
 
Vi avslutar sporter och skola och äntligen är det dags att dra till Sverige för oss också.
 
 
 
Sommaren i Sverige blir den sämsta på år och dar. Men vi älskar vårt hus, det blev perfekt. En enda sak blev fel, färgen i badrummet. Vit istället för grå, inte direkt en katastrof.
 
 
 
Vi fryser men hoppas varje vecka att det ska vända.
 
 
 
Tom lämnas på Löken med sitt gäng...sommarens roligaste vecka i deras ögon...man vill helst inte veta vad som försegår i de barrackerna..haha
 
 
 
Vår årliga 4th of July fest lyckas pricka in julis finaste dag och vi sitter och svettas i solhattar hela bunten.
 
 
 
Franca kör tennisskola med sitt gäng...hon kämpar på, har ju liksom aldrig spelat tennis haha...
 
 
Konfirmation och upphämtning av Filip som varit så tokefterlängtad.
 
 
 
En underbar dag som avslutades med en middag med familj och gudföräldrar på vårt däck. Filip visar hur mycket man växer på ett konfaläger och jag och maken är stolta föräldrar när han håller tal om sina veckor på "min" konfaö.
 
 
 
Vi hänger med familj, vänner, går på grönan och äter skagen och färsk potatis, jag tränar och njuter av vårt nya hus. En fullträff var det att vi köpte den här pärlan, här är vi lugna och livet är perfekt. Maken pendlar med ribben in till stan och jobbar och det slår att sitta på Metro North 100 gånger om.
 
 
 
Den här båten har varit en grym investering...vi alla älskar den...vår egen BatBoat
 
 
Många middagar med vårt härliga gäng på skärgårdskrogarna...dunjacka och ibland även uggs på för att hålla värmen...
 
 
 
Finns dock bara en favorit i hela skärgården...vårt Monrad's...
 
 
 
Vi låtsas att vattnet är så skönt som det ser ut...det är det inte...men vi låtsas.
 
 
 
 
Vi sucktar efter att få segla eller kanske inte jag..men maken...han dregglade när vi kollade Gotland Runt starten och hejade på hans gäng som seglade vinnarbåten..en skönhet. 
 
 
Sommarens godaste...Trouvillaren som maken svängde ihop på vår Morbergare. Toksmarrigt och en klassiker redan.
 
Sista kvällen....
 
Dags att åka hem och det är alltid med blandade känslor. Vi längtar hem och vill inte lämna på samma gång. Tricky.
 
Sista dagarna är tuffa...det här är vårt haven, vårt andningshål, vårt paradis.
 
 
 
Hemma i USA njuter vi av värmen extra mycket, tränar fotboll svintidiga mornar, går på ridläger och Filip kör singellivet fullt ut och går på fest efter fest innan det är dags för football pre-season och så äter vi hamburgare hos slaktarn...herregud de hade man saknat!
 
 
 
Vi får en underbar dag i Hamptons igen...inte Sandhamn men nära på.
 
 
Hamptons är inte alls så posh som man kan tro, det är tokhärligt och ganska avslappnat att glida runt där och slurpa glass.
 
 
Stranden lämnnar INGET att önska, den är vild, öppen och man får ha hund. Perfekt. 
 
 
 
Vi tränar med Matt och alla försöker komma tillbaka i form inför säsongstarter. Efteråt belönar vi oss själva med glass..för vi är så smarta!
 
 
 
Skolan börjar och Filp är äntligen i High School. Skräckblandad förtjusning för honom men han startar kanonbra mycket pga att han tar en plats i skolans Football team. 
 
 
 
Jag och Tom åker på nästa turnering i NJ denna gång med bättre hotel. Tack för det!
 
 
När vi sen kommer hem händer det som jag inte önskar någon annan. De mörkaste av moln drog in över vår tillvaro.
 
Vår familj blir utsatta för en persons mentala ohälsa på ett sätt som en mamma aldrig kan glömma, aldrig riktigt kan komma över och framförallt aldrig förlåta. Jag kan inte. Det går inte.
 
Nästkommande månader blir ett virrevarr.
 
Mamma och svärisar kommer över och det är skönt att få hit familjen. Om det är något man saknar när det krisar så är det familj och vänner.
 
 
 
Svärisarna åker hem och vi andra drar till Mexico - får kanske de bästa fem dagarna någonsin där. Det var vi värda minst sagt.
 
 
 
Vi tankar familj, sol och är tacksamma över att livet är på väg tillbaka till "normalt".
 
 
Hem till skolkonserter, inomhusfotboll och pepparkakshus!
 
 
 
Sen är det full rulle till jul då vi återigen åker till Aspen, bor sista gången på Sky Hotel som stänger ner för renovering under 2016.
 
 
 
Veckan i Aspen blir även den en av de bästa någonsin med äkta Colorado snö och underbara luncher och middagar. Vi kollar Ted2 och maken håller på att dö av skratt.
 
 
 
Maken får ett ryck och går bananaz i ett galleri...men den kändes så rätt, så väldigt rätt.
 
Nyår är efterlängtat. Jag vill bara börja nytt och glömma 2015.
 
Men vet ni, ingen kommer åt vår familj. Vi är starka jäklar. De kan försöka men nixpix, jag tillåter det inte. Det här är min familj och jag är inte att leka med om du försöker fuck us over. Not gonna happen.
 
 ...so ready!
 
 
FILIP
 
 
 
Han körde på, hormonerna rullade runt som vanligt.
 
 
 
Stilen hålls...dvs den personliga stilen.
 
 
 
Fd flickvännen blev flickvän igen efter ett kort uppehåll på någon månad. Det var drama, mycket drama.
 
 
 
Lacrosse säsongen går bra, han gillar sin lacrosse. Det är en skön sport med lite skönare mentalitet än football.
 
 
 
Middle school avslutas med flaggan i topp efter en smärre dipp under början av året.
 
 
 
Han får ha sin första fest hemma för ca 40 pers och det går galant - maken och jag har lika kul som kidsen och det händer ingenting, ingen alkohol etc. Bara kul. Kändes skönt för oss alla.
 
Bryter upp med flickvännen när det blir för mycket drama.
 
 
 
Han går helt upp i sitt konfaläger och växer ofantligt som människa (som vi alla som konfat oss nog känner igen).
 
 
Långseglingen var bäst...förstås...Här är det uppehåll i fem minuter annars regnade det typ alla dagar...haha
 
 
De här två har något väldigt speciellt, så glad att de fick konfas tillsammans, dela den upplevelsen. De är de bästa av bästa vänner och jag VET att de alltid kommer att vara det. Hon är så viktig för Filip.
 
 
 
Sen blir det en sommar i hans tycke...slö som tusan...inte många knop. Han hänger med sin bästa vän V och livet är en fest på så många sätt för honom.
 
 
Vår "lilla" båt som kidsen får använda att ta sig mellan öarna var mäkta poppis. Den kallas konfa, när man har konfat sig då får man första tjing på den under den sommaren.
 
 
Han körde Sandhamn Stavsnäs och hämtade upp släkt och vänner på löpande band. Perfekt.
 
 
 
Tillbaka i USA är det ännu mera räkmackeliv för vår äldsta, det kan han vara värd efter ett år med flickvän och knappt något kompishäng. Han tog igen det med råge kan man säga.
 
 
 
Football sätter igång, han lyckas knipa rollen som Quarterback för sitt High School lag. Lycka.
 
 
 
Freshman året sätter igång och han älskar att gå på high school. Mycket testosteron i weight room med sina football polare...
 
 
Tills det blir Labor Day weekend och hela helvetet bryter lös.
 
Min älskade Filip, om jag kunde skulle jag ta bort allt som hände dig i höstas. Ingen förtjänar att gå igenom det som 14 åring. Jag beundrar dig för att du klarade det så bra som du gjorde.
 
 
 
Football räddade dig, du fokuserade enbart på det. Skolan fick lida men vem bryr sig, huvudsaken var att du gick dit. Vi i din familj och din tighta core grupp av vänner stod vid din sida och skyddade dig så gott vi kunde men vi kan inte ta bort det som hände.
 
Jag är så ofantligt stolt över hur du hanterade det här, skulle själv aldrig ha klarat det. Du kommer lära dig massor, det märker vi redan att du har gjort.
 
 
 
Under höstens kaos var det en person som stod dig extra nära...hon fanns där från dag ett och står fortfarande kvar. Hon må inte se så stark ut men satan i havet den här tjejen är starkare än många. Hon är fantastisk och jag är så glad att ni hittade varandra, det var precis vad du behövde.
 
 
 
Dina nära vänner - japp, du fick snabbt lära dig vilka de var - gjorde det lättare för dig att ta dig igenom det hela. Tacksam som tusan är jag för att de fanns där.
 
 
 
Filip, du hittar mer och mer vem du är. Det är fortfarande en ganska goddag yxskaft hormonell tonårskille som resonerar som en fiskmås som glider runt i de märkligaste outfits här hemma men vet du. You do you and you do it damn good.
 
 
Du har lärt dig mer under 2015 än vad många lär sig under en livstid. På gott och ont men som vi ofta gör i vår familj så vänder vi det negativa till något positivt. Det kommer alltid något gott ur något ont. Alltid.
 
Älskar dig och den du är. Keep being you. Never ever change.
 
 
TOM
 
 
 
Hormonerna börjar göra sig påminda - hurra? Men du har fortfarande bara ögon för allt som har med fotboll att göra.
 
Håret ryker och det är lite sorgligt att se det där blonda barret försvinna mer och mer för varje frisörbesök.
 
 
 
 
Störst under året kommer dock alltid att förbli mötet med Zlatan i Milano. Synd att du inte hade den där t-shirten med texten " I am Zlatan who are you"  på dig...haha
 
 
Under våren kör du stenhårt med din favorittränare, du drillas hårt och älskar det.
 
obekväm i non-soccer-outfits minst sagt...men handsome om du frågar mig haha
 
Det är som vanligt 100% fotboll, du är totalt ointresserad av Bar Mitzvahs etc. Dina fotbollspolare är din core grupp och du tränar varje dag. Fokuserad med en motivation och ambitionsnivå hög som Himalaya.
 
 
 
Du tränar med Matt och blir större. Det lönar sig och i November ringer de från det där laget som du under våren försökte komma med i och vill att du blir en DP hos dem. Vi tackar såklart ja och du åker på din första showcase i North Carolina och spelar grym fotboll. Äntligen...äntligen får du spela på den nivå där du hör hemma. De var bara lite sena med att upptäcka dig..haha
 
 
 
 
Turneringar är det bästa du vet, trots crappy hotels. Du gillar att dra på dig lurarna i bilen och sitta med mig i 4 timmar på 95an, äta på Whole foods, gå upp tidigt och spela fotboll hela dagarna. Lycka för dig.
 
 
Du växer så att det knakar och det syns på bilder med exakt ett år emellan....
 
 
 
 
 Sommar i Sverige och du trivs som fisken. Du och din vapendragare G lever rövare på vår ö...
 
 
 
Men eftersom du är du ligger du inte på latsidan...
 
 
 
Du hänger med mig till hotellgymmet och gör dina egna program...
 
 
 
Ett par timmar om dagen kör du med din boll...
 
 
Löken...där gillar du att vara. Aldrig byta kallingar, duscha någon gång ibland och äta ballerina kakor. Haha...freedom i dina ögon.
 
 
Du och jag har något speciellt, jag är ju med dig nästan hela tiden när du spelar fotboll. Jag är engagerad i din klubb, jag älskar att se dig utvecklas. Sen kanske du inte saknar mig lika mycket som jag saknar dig när du är på läger i en vecka men men...haha
 
 
Du fortsätter att vara den där lite slarviga, tänkaren med det största hjärtat. Snäll som få och untouchable för bullshit. Fortsätt med det Tom...
 
 
 
Du och Filip kom varandra närmare efter sommaren, nu är ni som Beavis & Butthead. Ni har verkligen tokkul tillsammans. Underbart att se. Ingen rivalitet alls. Eller...kanske lite. Nu när du är starkare och kan "vinna" över Filip i gymmet blev det ibland lite dålig stämning...haha
 
 
 
även i skidbacken har du hämtat hem Filips försprång...du är grymt bra! Att du sen tillsammans med Filip har de coolaste one-piece som finns gör ju itne saken sämre.
 
 
 
 
En annan som du är nära och har en speciell relation med är Wrecker...det är något med dig och djur.
 
 
Han är ett entusiastisk sällskap när du kollar dina BPL och Champions League matcher...
 
 
Älskade Blondie, Tom-Tom, Tom...keep going. Ingen annan är som du och jag har aldrig sett en mer motiverad 13 åring. Det kommer löna sig, det har det redan gjort. Academy var din dröm. Nu är det dags att sätta upp nya mål.
 
 
 
 
 
 
FRANCA
 
 
 
 Vår lilla ryttare med det ständiga leendet. 
 
Du började ditt år med att få tandställning, inte superkul och kanske främst för att du inte kunde äta popcorn längre.
 
 
Du har blivit en riktigt bra skidåkare och det visade sig inte minst i Champoluc, du försvann nästan i lössnön men lyckades manövrera dig fram. Du hakar på pappa och killarna var de än åker...kan de kan du är din melodi.
 
 
Din stil har börjat utkristalliseras och den ä väl inte helt olika mammas... Mini me... När vi är i Milano gör du klart att det där med att du ska gifta dig med Harry Potter i Doumen gäller DEFINITIVT INTE längre.
 
 
 
 
 
 
Du rider med en av USA's bästa ryttarinnor och hon berömmer dig vilket får dig att bli taggad. Ridning är och förblir din huvudsport.
 
 
 
Men du spelar även fotboll med det där laget som aldrig förlorar. Ni kammar hem säsongens första indoor tournament och är glada laxar! Sen kammar ni hem resten av säsongen också och avslutar med att vinna största turneringen i våra trakter...happy girls!
 
 
Du och kompisarna har en egen clinic med Tom's tränare som ju faktiskt kan sägas vara din första kärlek...du gillar honom eller iallafall hans "pillow" som du kallar hans mage haha.
 
 
 
Du har din första sleepover camp med ditt stall, ni åker till Vermont och firar Memorial Day. Spännande som tusan och du mognar minst några år!
 
 
Du är fortfarande (och kommer alltid att vara) pappas flicka. Ni två...ja vad ska man säga. Ni har det där speciella pappa-dotter bandet. Du har honom lindad runt ditt finger...än så länge.
 
 
din andra favorit är nog Mimi, ni har alltid varit tighta och ju äldre du blir desto tightare blir det. Ni sitter och pratar och håller på med ert...du älskar när hon är här, precis som vi andra.
 
 
Du är inte tjejen som måste ha en bästis bästis. Du har massor av kompisar men en är kanske lite mer än de andra. E, hon och du är som ler och långhalm eftersom ni delar samma passion för hästar. Underbart skoj och familjen har blivit goda vänner till oss alla.
 
 
Extra kul är det att ni har brorsor som spelar samma sporter så ni får sällis på läktarna under matcherna. Varm choklad och goof ball beteende är obligatoriskt.
 
 
 
 
På Sandhamn finns inga hästar så du testar glatt på nya saker. Tennis var kanske inte din grej men äh, det är ju kul att hänga med kompisar det är din inställning.
 
 
Du älskar livet på ön, du har ditt eget rum och cyklar runt mellan kompisarna. Känns så bra att kunna ge dig det här, du som har vuxit upp i det inte så självständiga USA. Att få det svenska, den där friheten...
 
 
Hela ditt gäng på seglarläger - du älskar det. Ingen hemlängtan what so ever och nu är det bara ett år kvar tills du får gå på STORA lägret...
 
 
Du börjar 5th grade och är förstås överlyllig över att äntligen få sitta längst bak i bussen..haha viktigt när man är 10.
 
Skolan är so far enkel för dig, du jobbar hårt och har fortfarande samma enorma hunger att lära dig. Det du läser, ser och upplever sätter sig dessutom och du kan komma med kommentarer som får både pappa och mig att tappa hakan. Imponerande.
 
 
brorsorna är som brorsor är mest. Ganska retsamma, framförallt när de gaddar ihop sig mot dig. Du klarar de bra men lägger dig till med en lite sassy sida. Kanske börjar vår lilla tjej bli stor...hm
 
Fina Franca, du är och förblir vårt lyckopiller. Du sprider glädje och skratt. Håller dig undan drama och nonsens, hoppas du klarar det även i Middle School. Dina vänner är äkta och du faller inte för grupptryck vilket är skönt, det är mycket sånt i den här åldern. Du är du och det ska du fortsätta vara för du är grym.
 
 
 
 
MAKEN
 
 
Du jobbar dig igenom år efter år. Står ut med all skit som Wall St kastar på dig. Jag är imponerad och toktacksam att du orkar. Jag vet att du gör det för oss...
 
 
 
Du lever upp när du får klämma lagg med familj och vänner..ingen älskar att åka skidor mer än du. Tur vi är lika hooked. Kidsen håller på att komma ikapp och för varje år blir det roligare och roligare...snart är även du omkörd.
 
 
Om du blir glad av att ha på dig slalompjäxor kan jag nog säga att du blir ännu gladare när du glider runt i dina stövlar. Allt annat än kostympupporna gör dig glad...
 
 
..att vara stallfarsa är inte heller något du avskyr direkt. Du kör stolt din sessa till och från hennes stall, är med på de flesta horse shows och känner dig väldigt hemma bland Rovers och lera.
 
 
Du är stolt över alla dina kids och i mina ögon är du en helt fantastisk pappa. Du har alltid oss i fokus, alltid. Det finns banne mig inte en sak du gör som inte har oss i åtanke. Jag får ibland tvinga dig att ta egentid, köra ditt race och bara vara du. Det är viktigt. Väldigt viktigt, man får inte glömma bort sig själv.
 
 
Du kan hitta stunder när du är bara du på vattnet, när du pendlar till jobbet i din rib eller på vår skoter vet jag att du tar in varje sekund...vatten är ditt element. Varmt eller fruset.
 
 
 
 
Du började 2014 men 2015 tog det verkligen tag i dig.
 
Träningen. Du och din tränare Sal är som gjorda för varandra och ni lyfter och pressar 4 dagar i veckan. Du älskar det och jag vet att du även här har hittat en liten "egen-zon".
 
Vi blir lika addicted till endorfiner och vi kör fitness appar och räknar macros. Du inser att din nyttiga frulle bestod av 1200 kcal och blev plötsligt väldigt medveten om att man kan äta för mycket av det nyttiga.
 
 
lugn och i harmoni är du när vi är tillsammans. Vi är ett sjukt bra team.
 
 
...du älskar att låtsas att du är lite Handy resultatet när du och Grannen skulle fälla träd visar ganska tydligt att du nog ska fortsätta syssla med stålars...fast ingen kan klaga på entusiasmen och det där leendet när du fick en motorsåg...slår ingen.
 
Ett år till till handlingarna och jag är så tacksam att du orkar med det du gör och att just jag lyckades knipa dig.
 
 
 
JAG
 
 
 
Jag fortsatte att fokusera på min träning. Kalla det obsession om ni vill men jag mår galet bra av det och därför är det lätt att köra på. Jag och Matt bestämmer oss för att hoppa upp en nivå och jag ombeds sätta upp mål.
 
 
 
Hittar min målbild och visar honom. Han lägger upp sitt program sen kör vi...
 
 
 
Jag köper träningsmask och det är en av de bästa träningsleksakerna jag haft. Älskar den och Matt tycker jag är awesome!
 
 
 
Jag upplever ett svek från en sk vän och inser att kulturskillnaderna är fler än man tror. Mycket me, myself & I tänk här och jag kastas under bussen. Men jag har riktiga vänner, fantastiska vänner här och de hänger jag med så ofta jag kan. Älskar dem.
 
 
 
 
Jag får i början av året ett sista clusterhuvudvärks anfall och läser på massor. Hittar en koppling mellan gluten och migrän/cluster/huvudvärk och jag slutar - cold turkey. Inga problem what so ever, att slippa den där vidriga huvudvärken för det enkelt att skippa bröd, pasta och bullar.
 
 
Hittar nya vägar att äta och min kropp tackar mig..
 
 
 
 
Tillsammans med ny kost och nytt träningsprogram lyckas jag nå min målbild och jag är mäkta stolt. Det får man vara, för här bor inte Jante och det är jag grymt tacksam över. Jag är stolt som en tupp att vara så vältränad som jag är i min ålder. Jag som aldrig varit typen som lyckas med sånt här, jag som alltid haft komplex och dålig självkänsla. Det har jag inte längre, nu har mitt äkta jag äntligen kommit fram. Det har INGENTING med ett sixpack att göra men allt att göra med att jag har visat för mig själv att jag KAN. En skön känsla och det blir det här årets motto "I can, I will, just watch me".
 
 
 
Vi renoverar huset typ hela tiden och jag och Randy funderar på om inte vi borde ha en tv-show. Handy Randy & the Swedish Housewife...tror det skulle bli en succe. Bara det här verktygsbältet gör att jag kan se det som träning, tungt värre.
 
 
 
Jag får över mina fina vänner och jag njuter. De är mumma för själen för mig. Inget klår vänner...
 
 
Bästa av de bästa...
 
 
 
 
Min långhelg i Sverige ger mersmak, det var underbart att få hänga med vänner, rodda alla saker i huset och bara tanka Sverige.
 
Hemma i USA är jag fotbollsmamma, hästmamma och försöker så gott det går att vara football och lacrossemamma oxå även om det är svårt att riva murarna som papporna bygger upp. Det är "a dad" sport men jag kämpar på...haha..frågar frågor de tycker är patetiska och skriker Boom Shakalack högt och tydligt.
 
 
 
Sommaren i Sverige är oavsett vädret en höjdpunkt för oss alla och jag som saknar vänner och familj lite extra tankar på...och tränar förstås..kan liksom inte sluta. Många skakar på huvudet och häller upp ett glas rose och säger "relax det är semester" men det är ju just det...att träna är för mig som det där extra glaset rose är för andra...njutning.
 
 
En annan sak jag njuter av är Stockholm, som jag älskar denna stad...
 
 
 
...och familj...mums för familj. Jag och min syster har sedan vi flyttade fått en tightare relation. Kanske beror det på att hon bodde utomlands nästan hela vår uppväxt vad vet jag. Jag vet att jag älskar att vi är så nära.
 
 
 
Jag körde stenhårt på min No pants til November och låt oss säga att den här sommaren var det tufft...burr.
 
 
Funkade däremot kanon när vi var tillbaka i USA...här är det varmt.
 
Jag och Franca har girls only stunder med mani pedis...shopping är inte hennes melodi..än.
 
 
 
Maken och jag tränar ihop med Matt och jag märker att jag faller ner på skalan om vem som är i bäst form, maken kommer ikapp och jag är ok med det..efter ett tag. Jag är en tävlingmänniska av rang men när jag ser hur bra han mår så är det ok. Dessutom är han kille haha...alltid hittar jag någon ursäkt.
 
 
Jag fortsätter göra lunchlådor till kidsen varje morgon och hur trist det än är så känns det rätt. De får i sig bättre mat om jag får välja. Sen kan man ju undra hur det står till när Filip ibland ber om att slippa äta mina "trista mackor"....haha..för visst ser den här allt annat än trist ut?
 
 
 
Jag och Wrecker går våra en timmes långa promenixer varje dag och jag älskar att vi har hund, så bra på så många sätt. Enzo är fortfarnade Enzo men den här lilla krabaten...ja han är inte fy skam, han har hittat sin plats i mitt hjärta, brevid Enzo.
 
 
 
Störst plats i mitt hjärta har dock den här....
 
 
 
När helvetet bröt lös i höstas så inser man snabbt vilken jäkla lycka det är att ha en stark familj. Det hjälpte mig att klara av det, hjälpte mig att vara stark åt Filip så att han klarade av det.
 
Men ni som känner mig via bloggen vet att jag inte bara deppar ihop trots att det stormar rejält. Jag försöker alltid hitta sätt att må bra. Jag njöt av livet under hösten också men prioriterade annorlunda. Bloggen fick lida lite, det kändes inte helt rätt att vara tjo och tjim när det kanske inte alltid var det. De stunder av happy times vi hade delade jag dock gärna med mig av. Men jag vet att ni förstår, ni är smarta och fattar att allt inte är tryffel pommes, träning, resor, NYC, stövlar och tjejkvällar. Ni fattar att jag också har en vardag som tonårsmamma och människa med allt vad det innebär.
 
 
Jag är lylligast när jag är med min familj och allt är "smooth". I Mexico hade vi världens bästa semester och jag VAR på riktigt så här glad...inga fejkade bloggbilder utan tvättäkta lycka.
 
 
lika glad är jag när vi klämmer lagg...det är vårt bästa.
 
 
...och ärligt talat...det är inte skitsvårt att vara lycklig i Aspen.
 
 
Det här året ville jag som sagt bara avsluta hel. Det gick. Vi tog oss igenom det om än med några trisa erfarenheter rikare. Men vi gjorde det.
 
Vi gjorde det för att vi är en fkng AWESOME family. Japp, där kom den igen, en sån där anti-Jante mening. Men jag står för det, jag tycker att vi är awesome för att vi är vi och vi är vi är banne mig inte kattskit! Haha...
 
 
 
Stod ni ut så här länge....haha
 
Kanske ska jag börja göra krönikan för 2016 redan nu så kanske den är klar i Januari..vad tror ni, är det en bra ide?
 
Kram och tack till er som hänger här, ni är mina stjärnor som lyser upp tillvaron i bubblan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Erika

Vilken fin årskrönika! Tack för att vi får följa dig och din familj! Älskar dina bilder också!

Svar: Tack...ja den kom liiiiiiiite sent men ändå nu är den här. Jag har 11.000 bilder på min mobil..inte lätt att välja.
Kramen
Kalaslotta

Anna

Love love love, Sweet Mama!!!! Ha en underbar sommar på Er ö!!! Vi drar hem i mitten av Juni;)
KRAM!

Anna, TX

Svar: Tack och hoppas ni får en härlig sommar ni oxå!
KRAM
Kalaslotta

Jenny

Fantastiskt att läsa och få följa dig och din fina familj! Tack för att du delar med dig, du inspirerar!!! Kram till dig!

Svar: Det är det bästa jag vet när ni säger att jag inspirerar...det peppar mig massor!
Tack och KRAM
Kalaslotta

Cari

Vilken fin årskrönika.
Kul för oss att du tar dig tiden. Det är så roligt att följa din blogg.

Svar: Ja tid tog den haha...
KRAM
Kalaslotta

Maria

Åh sån fin läsning! Du e grym, tack för allt du delar med dig av. Kram

Svar: Tack för att DU läser!!
KRAM
Kalaslotta

Jennyy

Superbra årskrönika! Älskar att du skiter i jante! Mer sånt :-)
kram

Svar: Jante har jag gjort slut med för läääääänge sen...det sticker nog i mångas öbgon men det skiter jag i haha
KRAM
Kalaslotta

Maria

Heja dig! Vad du än gör för familjen så görs det rätt!
Det är så mycket sammanhållning, kärlek och verklighet både i bilder och text. Kram banan

Svar: Tack fina!
KRAM
Kalaslotta

Ia

Så vackert du skriver om din familj! Älskar dina bilder! Ibland är livet mycket mer än man kan smälta. Tack för all inspiration du ger. Har också slutat med gluten och tusan vet om inte horton blir bättre... kram!

Svar: Lovar att det iallafall har ett finger med i spelet, gluten är skit..
KRAM
Kalaslotta

Lovisa

En jättefin krönika!! Erfarenheter är dyrköpta ibland, men nyttiga, har följt din blogg många många år, tycker du verkar vara en otroligt klok, varm och sund människa som står stadigt på jorden. Hoppas du får ett forsatt fantastiskt år, ochs nart väntar ju skärgården, bästa bästa!!

kram

Svar: Ja snart snart är vi där....
KRAM och tack för fina ord
Kalaslotta

Dr Anna

Jättefin och lika imponerande, varje år. Men det bästa med årskrönikan måste ju ändå vara att du för din och din familjs egen del så fint summerar året. Och att ni alltid har dessa att gå tillbaks till.

Svar: Japp, precis så är det! Maken läser ofta årskrönikorna på tåget! Kidsen gillar dem oxå...förstås..jag öser ju kärlek och beröm över dem ahha
Snart ses vi igen - hurra!!
Kalaslotta

Lotta

Men åh! Kaffet hann ta slut innan jag läst färdigt ju! ÄLSKAR dina årskrönikor, hur fint du lyfter fram hela familjen för att sedan ge var och en sitt eget kapitel. Och för att DU har ditt eget kapitel! Ni har så otroligt fina, starka barn, blir glad över att läsa om dem.
Jag hoppas innerligt att 2016 blir ett starkt och bra år för er alla och att sommaren på Sandhamn fylls med sol och värme i år.
Tack för att du så generöst delar med dig av ert familjeliv med ALLT vad det innebär, högt och lågt, glatt och mindre glatt. KRAM

Svar: Tack fina Lotta....
KRAM
Kalaslotta

Susanna

Det var en lång och välskriven krönika. Bra gjort! Jag bloggar ju inte men har börjat skriva ned årskrönikor för min egen skull. Jag kan inte låta bli och undra vad ni gick igenom där under hösten som var så jobbigt. Har ju själv ett barn som är en senior i highschool och en som snart ska börja. Vet hur mycket drama det finns runt omkring skolan, idrotten, den sociala biten och alla tonåringar. Skönt i allafall att allt verkar bra nu. Ha en bra dag!

Svar: TACK! Ja det är så bra att skriva ner för varje år...bästa minnet man kan ge sina kids och sig själv!
Ja vår höst var jobbig, kan inte säga mer än jag gjort av respekt mot Filip. Det är absolut bättre men i mina mamma ögon ligger det kvar som en våt filt...

KRAMEN
Kalaslotta