12 april 2021

My mom, my hero

Vardag

 
 
Min fina mamma.
 
Min starka mamma.
 
För några veckor sedan snubblade hon i sitt kök och trillade på sin opererade höft.
 
Envis som hon är så härdade hon ut smärtan ett helt dygn eftersom hon hade en tid för att få sin första vaccinspruta dagen efter. För sån är hon min mamma. Inget i hela världen skulle kunna stoppa henne att få sitt vaccin.
 
Sen blev det raka vägen in på akuten och röntgen.
 
De skickade hem henne med diagnosen muskelbristning.
 
Med alvedon och sjukgymnastik hemma kämpade hon på i över två veckor sen tog smärtan över och hon åkte återigen in på aktuten.
 
Där upptäcker de att de första röntgenplåtarna visade en "difus fraktur" som tydligen hade ignorerats (?) vid första besöket....märkligt kan man minst sagt tycka.
 
Mamma lades in på ett smockfullt sjukhus och flyttades runt mellan avdelningarna under några dagar innan specialistläkarna beslutade att avvakta operation för att se om hon kan läka ihop på egenhand.
 
Varför säger de så till en 85-årig kvinna med dubbelopererad höft?
 
Jo det gör de för att hon är så pass frisk och stark.
 
Min fina mamma har tränat med PT de senaste åren, hon blev inspirerad när hon bodde hos oss under höstarna och såg hur vi tränade och åt.
 
Hennes PT är specialutbildad att träna äldre så hon får helt och hållet anpassad träning och jäklar vad hon ligger i. Stark är hon, som sjutton!
 
Sjukgymnasten på sjukhuset berömde hennes styrka och det gör mig så tokglad för att någonstans är det precis just det här som är den största anledningen till att jag tränar.
 
Att vara stakt nog att klara av livets alla äventyr och gupp.
 
Nu hejar vi på min sköna mamma och om ni någonsin behöver träningsinspo så tänk på henne.
 
85 år ensamstående kvinna - hon missar aldrig ett pass med sin tränare och kan hon inte träffa honom så kör hon TV-gympa eller egna övningar.
 
No excuses.
 
 
 
Min mamma - min hjälte