När Maken ringde och meddelade vad som hänt med Enzo var jag på väg till gymmet med min fina systerdotter.
Efter en timmes gråtande och försök att få grepp på att det som hänt faktiskt var sant. Att dagen jag fruktat så länge var här... Då kändes det mer nödvändigt än någonsin att åka till gymmet.
Endorfiner är min drog. Jag hade kunnat lyfta ett berg, springa ett maraton och göra 2000 pull-ups...alla mina känslor stod ivägen för smärta.
Gulliga systerdottern var mitt stöd bland vikter och löpband när jag helt plötsligt brast ut i gråt..mitt bland alla människor...tack L...betydde massor att jag kunde vara med dig.
♥
Sen åkte jag in till min bästa affär...Marzio...där försökte jag shoppa mig ur alla känslor...två par stövlar.
Sen åkte jag ut till Saltis och samlade mina älskade kids, det var dags att berätta...ingen lätt stund. Många tårar.
Middag där vi alla tillsammans med svärisarna och mamma berättade våra bästa Enzo-minnen och planerade för vår nya valp. Måste leda in tankarna på något roligare än sorgen.
Mera träning i tisdags, vad skulle jag göra utan min träning...
Sen blev det Stockholm New utställning på Thielska med en kompis. Vi jobbade ihop på tidningen och sen på ytterligare två arbetsplatser, gör mitt bästa för att få över honom till NYC..vem vet..kanske lyckas jag inom kort.
En jättefin utställning, så cool presentation av de magiska fotografier som mästerfotograferna skapat för en av Sveriges snyggaste publikationer någonsin. Så stolt att jag fick vara en del av den i några år.
Middag, film och smågodis hos syrran - mysigt.
Idag körde jag och systerdottern gympass no.3. Så kul att ha någon att träna med..framförallt när man ser henne göra såna framsteg. Från "jag dör", "det går inte", "alltså näe, det kommer aldrig att funka" till att hon faktiskt gör det, utan att dö och det funkar!! Stolt över dig L.
Jag försöker hitta tillbaka från kanelbullar, bröd och glass bonanza till juicer och lite mer hälsosamt leverne (oh well, lite snarr slinker ner då och då...)
Eftersom solen var framme idag så njöt jag lunch på Barracuda..
Leverpastejsmacka på valnötsbröd..hur gott?
Njöt av sommarprat och sol i två timmar...mmmmm
Jag är inte riktigt upplagd för så mycket socialt babbel och bubbel mer än med familjen...är mer än gärna själv, ensam med mina tankar och minnen..just nu. Snart är jag tillbaka igen.
Molnen rullade in...
Och inom några timmar kom regnet..
(och en jäkligt trist kommentar här på bloggen som fick mig att bli helt mållös...)
Jag packar...det är nära nu...imorgon finns ingen tid. Då är det Grönan som gäller.
Men först en sista löprunda i min skog..älskade skog.
Hoppas ni har sol och semesterlunk där ni är.
