Well, that pretty much sums it up doesn't it?
2020 var året som skulle bli så mycket bättre än 2019, ett år som iallafall i vår familj inte var någon höjdare.
Maken skulle söka nytt jobb efter 21 år på samma bolag, Tom såg fram emot en sista termin som senior och att avrunda sina 9 år i fotbollsklubben, de var åttonde bäst i landet när vi i början av mars gjorde oss redo för säsongen - den då de skulle gräva guld på sitt sista showcase i Cali. Jag såg fram emot att få avsluta mina år som manager för detta lag med en sjuhelsikes fest!
Franca och Filip hade just börjat vänja sig vid High School och College.
Men innan the shit hit the fan så hann vi med lite kul...
Jag blev äntligen Amerikansk medborgare, viftade med flaggan den 10 januari och firade med bubbel! Nu jäklar kunde jag äntligen tycka till om det här landet på riktigt.
Tom gick på the Red & White ball och till skillnad från många andra gick han upp i ottan trots en ordentlig baksmälla och spelade match - han älskade inte mig när jag sa han kan festa på bäst han vill men han lämnar inte sitt lag i sticket dagen efter. Punkt.
Ingen skidåkning på sportlovet av flera anledningar så jag och Franca drog till Miami för en mamma-dotter resa.
Helt magiskt. Vi solade, åt chips till middag, gick långa kvällspromenader och lattjade i vågorna.
Många skrattade när vi satt med masker på flyget, men Corona hade börjat smyga sig in mer och mer på nyheterna och jag blir ju ofta sjuk när jag flyger på vintern och har faktiskt använt mask ofta. Nu känns vårt val som ett av de smartaste vi gjort.
Jag körde mina morgondopp i Long Island Sound, min syster fick mig att börja och jag älskar det.
3-6 min med vantar och mössa tankar jag energi och välmående. En liten stund varje dag som ger så mycket - alla borde testa.
Corona slog till ordentligt i mitten av mars och det blev skola hemma för Tom och Franca, Filip kom hem efter någon vecka.
Hundarna njöt av ständigt sällskap. Vi spenderade så mycket tid vi kunde utomhus.
Jag målade krukor, bakade (och åt) en miljon kakor, sorterade och rensade alla garderober, hade min egen lilla toa-pappers-hunt-challenge och vi byggde en extra liten oas på en del av trädgården som varit helt outnyttjad.
Allt för att inte drabbas av panik.
Tror att vi alla kan enas om att ovissheten var olidlig.
Dammade av Kalaslotta och lagade nya maträtter, allt till familjens belåtenhet.
Med all mat och alla bullar jag åt så var det tur att jag älskar att träna och att vi har ett fullt utrustat gym i källaren.
Träning, matlagning, bakning, solstolen, mer träning - så såg mina dagar ut.
Tills vi skaffade oss en ny leksak.
Högtryckstvätten.
Varje möbel, kruka, däck och front porch har fått sig en kyss av den där.
Underbar sysselsättning - svårt att hitta något mer tillfredsställande med instant result.
Mitt sociala liv bestod av min lilla minibubbla - min "bokklubb".
Utan dessa två hade jag nog klättrat på väggarna.
(vill tillägga att dessa bilder är tagna då det var tillåtet att ses utomhus och att umgås med sin klick)
Månaderna gick och det blev tillslut dags för Tom att ta studenten. En bil-parad-ceremoni som blev fantastiskt lyckad!
Han valde att take a stand och brodera BLM på sin "scarf" samt ha den klassiska Black Lives Matter symbolen på sin rygg. Mäkta stolt över honom.
Några av eleverna på vår High School gjorde ett uppror mot diskrimineringen och de anordnade BLM protest som Tom, Franca och jag gick med i.
George Floyd och Breanna Taylor - dessa två namn kom att betyda väldigt mycket för oss.
Vi stannade några veckor i CT, roade oss med att spela tennis, baka lite mer och Corona testa oss för första gången - inte helt behagligt men snabbt.
Jag vinkade hejdå till en av mina bästisar (alla på bilden var testade).
Sen var det dags att sätta oss på flyget.
Vi bestämde oss att åka trots Corona - man kan ha åsikter om det men det var ett beslut vi tog efter långt övervägande.
Hundarna fick stanna i huset med en hundvakt och hade det toppen trots att vi saknade dem.
Sandhamn - vår oas blev vårt andningshål i några veckor.
Mer om det i nästa inlägg.
♥