9 mars 2021

My 50 cent

Vardag

 
 
En historisk intervju för alla som är intresserade av kungahus i allmänhet och det brittiska i synnerhet.
 
Jag är väl kanske inte superintresserad men det har varit en märklig historia som tagit väldigt mycket mediatid (framförallt här i USA där de är tokiga i det brittiska kungahuset och framförallt efter att Meghan kom in i bilden).
 
Så, vad tyckte jag då efter att ha sett den 2-timmar reklamspäckade intervjun?
 
Kortfattat kan jag säga att det är något i mig som skaver med hela den här storyn. Vi har sett kungligheter lämna in sina titlar tidigare utan något vidare ståhej.
 
I det här fallet är det så...stökigt och...geggigt.
 
Visst, först vill jag göra klart att RASISM är ALDRIG ok. Punkt.
 
Det verkar iallafall om man lyssnar på Harry, ha varit en turning point för honom när han förstod att hans fru blev utsatt för det inifrån kungahuset - det förstår jag till 100%. Att det sen även verkar vara främst hans egen pappa och bror som stod för det (han säger inte det men läser man mellan raderna är det inte helt oklart om man säger så) gör ju inte saken bättre. Att vilja bryta från det är inte alls förvånande.
 
Att det engelska kungahuset har en släng av rasism är knappast en nyhet och när Meghan börjar intervjun med att säga att hon inte gjorde någon research på hur det är att gifta in sig i ett kungahus och allra helst det brittiska är det något jag har ytterst svårt att tro på. Det känns oerhört konstigt.
 
Herregud vi googlar ju allt nuförtiden, vem skulle skippa att ta reda på lite mer fakta om just det här. Nä, jag köper inte det.
 
Att de ville lämna har jag FULL förståelse för.
 
Det är det som kommer sen som är det märkliga och det som blir så...tvetydigt.
 
Att i den här intervjun göra en grej av att de blir av med titlar, security och lön är märkligt, det är ju inte speciellt konstigt om man vet något om hur kungahus funkar. Deras kids skulle inte få sina titlar förrän Charles är kung, security ges bara till arbetande kungligheter och lön, ja det är ju faktiskt skattepengar och ges givetvis oxå bara till arbetande kungligheter.
 
Sen när Harry drar sitt "oavsett hur man mår så måste man torka tårarna när limosinerna kör upp, det är vårt jobb. Jag (min bror och min far) var fångar i det livet.
 
Här ljuder fiolerna i bakgrunden och jag tycker att det är lite tondövt att uttrycka sig så. Det här är de kungliga långt ifrån ensamna om, lååååångt ifrån.
 
Visst, de är födda in i sin roll men han har ju faktiskt till skillnad från William rätt att avsäga sig sin titel och bli en privat person.
 
Men verkar som om de vill både vara privata men samtidigt kungliga.
 
Det funkar liksom inte. Antingen är man prins eller så är man privat. Typ.
 
De säger att de vill berätta sin sanning och det gör de, med besked. Det som blir lite smaklöst är ju att motparten inte kan berätta sin på samma sätt.
 
Att sen säga att man har noll regrets tycker jag visar brist på självinsikt.
 
Det är aldrig ens fel att två träter.
 
 
Ja ni hör, det är så tve-eggat hur jag känner. Racism är aldrig ok, att avsäga sig sina kungliga uppdrag och titlar är verkligen ok. Att sen bli lite sur att man inte fortfarande får en del av kakan med lön och säkerhet..det känns lite knepigt.
 
Bestäm er, vill ni vara privatpersoner eller kungligheter?
 
Och varför, varför göra en intervju av den här kalibern så här långt efteråt? Varför inte sköta det här privat? Varför ge pressen mer material att dra i långbänk?
 
Nä, jag fattar inte.
 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress