Fick en fråga:
Är det något i den amerikanska kulturen som du har anammat men som du kanske inte skulle göra i Sverige?
Hm, lite tricky att svara på men jag gör ett försök.
Jag tror att jag har blivit "amerikaniserad" på mitt sätt att vara mot främmande människor.
Jag kallpratar med vem som helst, ger komplimanger och bryter in i konversationer som sker brevid mig (ja inte lägger mig i men om några står brevid mig och pratar om var man kan hitta något och jag vet, ja då säger jag "excuse me, I know a great place for that..." till exempel).
Att försöka göra sånt på samma sätt i Sverige är inte alls så lätt. Visst går det att säga något kort till personen bakom dig i kön på ICA eller så men det är inte som här. Jag ger komplimanger i Sverige också men ofta möts man av en något förvånad blick. Att en medelålders kvinna ger en annan medelålders kvinna en komplimang känns inte alls lika naturligt hemma i Svedala. Det kunde gärna få bli ändring på det.
Sitter man på krogen i Sverige så börjar man sällan prata med paret brevid, det gör man med lätthet här, det kan sluta med att man byter telefonnummer och ses för en gemensam middag senare!
Att babbla med den som sitter brevid dig på tåget in till stan i morgonrusning, ja det är inte heller ovanligt här. Jag skulle vilja se den som skaffar "tågpolare" på Blå linjen i Stockholm.
Jag vill inte på något sätt säga att det är "fel" på svenskarna det är bara ANNORLUNDA här. Kallpratet och det som ofta talas om som ytlighet är en del av den amerikanska kulturen. Vi är ett tystare folk, mer privata. Inget fel med det.
Men.
Jag älskar den här sidan av amerikanerna. De kanske inte bryr sig i hjärtegropen om dig men de frågar intresserat och lyssnar, att sen le och säga How are you till allt och alla, ja det kanske många tycker är ytligt..men jag gillar det...massor.
Sen kan det ibland vara lite påfrestande också..att ha någon som hasar efter dig och frågar om du behöver hjälp, vad du letar efter etc...men vet ni, jag tar det. Föredrar denna påträngande "trevlighet"mot den totala nonchalans som jag upplever i vissa "vi-har-fått-hybris" butiker i Stockholm. (Vill påpeka att det finns galet trevliga butiker i Stockholm, tex Marzio...bästa stället i stan..).
Så det blir mitt svar. Jag har anammat den amerikanska ytligheten och öppenheten mot andra människor. Den blir svår att ta med sig till Sve om vi en dag flyttar, till en viss del funkar den absolut men inte fullt ut.
(Nu hoppas jag att alla ni Svenskar tar det här på rätt sätt. Jag älskar Sverige och svenskarna. Vi är bara annorlunda som folk och det är HELT OK. Amerikanerna (japp jag drog just cirkus 300 miljoner människor under samma kam) är skitkassa på att köra bil, där sopar vi banan med dem..så, nu är vi lika eller hur)
Har ni andra frågor så kommentera eller maila kalaslotta@hotmail.com. Svarar så gott jag kan.
