Födelsedagsfirande!

Våra föräldrar fyller stort alla tre i år. 75, 80 och 90.

Idag kom svärisarna över och firades. De tyckte att det var de som skulle fira maken som fyllde 45 tidigare i år men det tyckte inte vi haha..

De hade med sig hummer och supergod röding som vi grillade. Sen blev det babbel och bad för somliga..

En härlig kväll!

Mamma firade vi tidigare i Juli med stor lunch på min systers kompis krog.

Alla syskon samlade och sånär som på Franca även alla barnbarn.

Mysigt att fira våra fina föräldrar...man saknar ju dem hyfsat mycket under året...

De kommer alla och hälsar på i höst vilket alltid är skönt, då känns det inte så länge tills vi ses igen.

Real life

 
 
 
ibland får jag höra att bloggar bara målar en overklig bild av bloggarens verklighet.
 
Ja på ett sätt är det väl så men vi fattar ju att blogga om ALLT i ens verklighet inte är så lockande för många.
 
Tror INTE att det är för att skryta utan mer för att det liksom är roligare att skriva om kul saker man gör, semestrar och utflykter.
 
Jag har fått några kommentarer genom åren att jag borde bli mer ödmjuk, framförallt när jag pratar om barnen och deras prestationer. Jag har då kontrat med att jag ju faktiskt är deras mamma och att jag stolt visar upp vad de presterat är väl ändå inte såååå konstigt.
 
Idag kan jag balansera det hela med att idag berätta att jag har bevittnat kanske jordens sämsta fotbollsmatch.
 
Tom och hans lag spelade på Long Island.
 
Planen var USEL
 
Motståndarna var ett ganska kasst lag
 
Vi spelade USELT.
 
No excuses - det var en skitmatch.
 
Tom gav sig själv ett D- i betyg. Jag håller med.
 
 
En timme i bil dit, två och en halvtimmes lidande, en timme i bil hem.
 
Svinkul sysselsättning en solig lördag.
 
Maken hade det desto roligare.
 
 
 
Han var med den här stjärnryttaren som drog hem en första, en andra, en tredje och en fjärde placering i dagens horseshow. Sen åkte hon direkt till sin fotbollsmatch och vann där oxå.
 
 
 
Haha...balans...allt handlar om balans.
 
 
 
 
 

Idag...

 
...längtar jag lite efter min familj.
 
Har ingen direkt anledning till det mer än att det ibland blir extra påtagligt att man bor långt långt borta.
 
Familjen är min trygghet, min fasta punkt av kärlek.
 
 
 
Min egen lilla familj erbjuder självklart också kärlek och trygghet men ibland vill man ha HELA sin familj lite närmre.
 
Ni som bor nära era familjer, tänk på att njuta av det.
 
 
 
Tänk hur lyxigt det är att - om man känner för det - kunna åka hem till sina föräldrar, sina syskon, sina mor/farföräldrar om man har lyckan att ha dessa i livet. Få tanka lite i lillasyster/dotter/barnbarn tanken. Få känna den där gränslösa värmen som ens familj kan erbjuda..
 
Jag ska ringa mamma idag, det hjälper alltid men är ändå inte samma sak. 
 
 
 
 
 
 
Och till alla släktingar som nu genast tror att det har hänt något kan jag bara säga lugn bara lugn, allt är kalas, jag bara saknar er idag!