Hänt sen sist...

 
 
 
Jag vet att jag suger på att blogga men nu är det så och det är bara att köra när andan faller på, jag vill inte sluta.
 
 
Så nu kör vi!
 
 
 
 
 
 
 
Tom
 
Han kämpar på med sin brutna vrist - går kanon. Han har sina dalar i humöret när jag verkligen lider med honom. Han saknar sin fotboll något djävulskt. Stackarn. Hans högervad är helt skinny nu....
 
På fredag blir han av med booten sen blir det ett ankle brace i tre veckor sen...då kan vi sakta men säkert starta träning med boll.
 
 
 
Idag körde han sin första timme med Matt, styrkan måste komma tillbaka, och kondisen. Tur vi har ett helt gym i källarn.
 
 
 
Han har fått finfina presenter av sina lagkamrater, en signerad matchtröja av NYCFC och legenden Claudio Reyna...inte kattskit!
 
Annars är det mycket FIFA för tillfället och längt efter vår London resa som står näst på tur...
 
 
 
 
Filip
 
Han har haft en turbulent period med trubbel i kärleksparadiset etc. Nu är allt tillbaka som det ska...Han och fina A är ett par igen och allt verkar gå bra.
 
Det är mycket konserter och polare nu...häng i NYC parker och arenor i norra CT...artisterna känner man oftast inte till alls..
 
Däremot åkte han på körtelfeber för ett par veckor sedan och det är väl sådär halvskoj..haha. Puss sjukan, det kunde man ju lätt gissa att av alla mina kids så var det hans lott att få just den sjukan.
 
 
 
Annars kör han runt i sin truck och njuter av livet som snart 17 åring...
 
 
 
 
Franca
 
 Hon kör på i sina två sporter, ridning och fotboll! Hormonerna har börjat komma men de har än så länge hållt sig ganska lugna haha.
 
 
 
Vi var på turnering i NJ och hade en superhelg jag och min Sessa - älskar att åka iväg med mina kids och bo på hotell och få 100% kvalitetstid, vi skapar minnen tillsammans som är ovärderliga.
 
 
 
 En spännande turnering där jag var tvungen att hoppa in som coach i sista matchen då vår riktige coach blev utslängd...ytterst obekväm stod jag där och lät tjejerna bestämma det mesta haha, de vet mer än jag gör i vilket fall.
 
 
 
 
Maken
 
Han jobbar...surprise surprise....sen tränar han och åker till Sverige på jobb...åker ut och ser till huset på Sandhamn och kommer hem och lägger en mask och viker tvätt - för det gör riktiga män!!
 
 
 
 
Hundarna & Jag
 
 
Jag njuter av att kunna ha shorts/kjol fortfarande, inte ett dugg svårt igår, nästan lite väl lätt.
 
Hundarna och jag går i skogen och lyssnar på poddar.
 
 
Mina söta bästavänner. Alltid glada när de är i skogen.
 
 
Jag hann med att träffa syrran som var i NJ över helgen, underbart att få kramas och njuta lite familj. Saknaden är alltid där...
 
 
Jag äter som vanligt massor...men det måste jag ju nu när jag tränar och spelar tennis som en tok..
 
 
Kör ju numera en 2 timmars tennis stege, en timme point play och en timme privat tennis i veckan. Lägg ihop det med 6 timmar PT timmar....haha.
 
MEN jag älskar tennisen och har sjukt kul - även om jag spelade bajsdåligt idag...stackars mina partners, de fick lida sig igenom 2 timmar med mig...haha
 
 
Som ni ser rullar livet på ganska sig likt här hos mig...men nu har ni iallafall fått en liten update!
 
Hörs snart igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

#metoo

 
 
Hela debatten har tagit mig med storm, kan inte släppa den. Tänker på alla otaliga gånger som män har tagit sig friheten att kommentera, röra och "se" på mig med de där slemmiga blickarna. Har man en gång jobbat som servitris så har det här hänt på en daglig basis.
 
Mitt värsta minne är när jag jobbade som restaurangchef i ett av tälten på Ryttar VM i Stockholm. Vid stängning höll jag på att plocka glas och annat från marken ute på Gärdet där vårt tält var. Ett gäng medelålders män stod kvar och skrålade med glas i handen, de var de enda gästerna som hängde kvar. Det hade regnat tidigare så en av dem hade ett paraply som han så fiffigt vände på och drog upp under kjolen på mig när jag satt på huk och plockade disk. De övriga gubbarna skrattade sådär som bara män kan, "höhöhöhö..där fick du till det Göran"-typ.
 
Utöver att det gjorde ont, jäkligt ont så har jag nog aldrig känt mig så förnedrad, utelämnad och utsatt förr.
 
Sen har jag haft slemmiga kommentarer och händer som "råkat" komma åt min rumpa både en och två och tre gånger.
 
Har aldrig sagt ifrån på riktigt. När cat calling händer så fortsätter jag att gå men sätter upp ett långfinger på ryggen så att de fattar att nej, det är inte ok. Men mer än så har jag aldrig gjort.
 
Senast i fredags var jag med om en grej och jag hade sagt till om det inte var så att jag visste att om jag gjorde det så skulle hela meningen med att jag var på det mötet glömmas och försvinna bakom den "scen" som det med allra största sannolikhet hade blivit. Man säger inte till en styrelseordförande ostraffat i en kultur som lever kvar i 50-talet. Han både sa och tog på mig på ett väldigt opassande sätt.
 
När han och en annan man i 50 års åldern la några otroligt sexuella kommentarer om att "14 åriga pojkar alltid kommer att titta på 13 åriga flickor " och skrattade det där skrattet..höhöhöhö...sa jag bara "Hashtag MeToo"
 
De såg ut som fågelholkar för jag kan lova att de inte bryr sig eller rent av vet något om hela den här rörelsen.
 
Det är dags för förändring nu. Jag tror att en rörelse har startat iom MeToo. På tiden.