Hipp hipp....

 
 
Hurra för min blogg som fyllde 8 år igår.
 
Eller vänta nu, det är väl kanske snarare ett
 
HURRA FÖR ER!!!
 
Ni som hänger kvar här i mina bloggtoppar och dalar, genom träningsinlägg efter träningsinlägg, matbilder och ett evigt vardagstjat om fotboll, football, hästar och lacrosse, carpools, girls-night-out och skolgrejer. Ni som troget följer med på våra resor till Alperna, Aspen, Sandhamn, Stockholm, Mexico, Hamptons och New York.
 
Ni, ja just ni förtjänar ett hejdundrande HURRA!
 
Ni har hållt mig ovanför ytan när jag ibland blir lite lätt uttråkad och behöver känna att jag har något att göra, då kommer ni in i bilden och jag känner att jag ju måste leverera till er.
 
Många av er har jag blivit cybervänner med och vissa har jag till och med träffat.
 
Det är med tokmycket värme jag sänder er ALLA en stor cyberkram och tackar för att ni finns.
 
Kärlek & Kramar
 
 

Att säga nej

Bild från GTA
 
Vi har haft en liten diskussion hemma om olika spel.
 
Främst Call of Duty som killarna bönar och ber om att få.
 
Jag är stenhård - nej, de kommer inte in i mitt hus.
 
Jag tror att de är skadliga för kidsen.
 
Har samma tänk som jag har med mat, jag väljer organic för att jag tror att det påverkar deras hälsa positivt. (Och för att jag har ekonomisk möjlighet att välja ekologiskt förstås)
 
Jag tror verkligen att det är skadligt att spela såna här spel.
 
Främst det vidrigaste spel jag någonsin hört talas om...finns säkert värre saker men de hoppas jag att jag slipper få se.
 
Grand Theft Auto.
 
Nu får ni ursäkta franskan men...
 
What the fuck är det för jävla spel?
 
 
 
Det går ut på att "överleva" i en storstad...efter att man kommit ut ur fängelset..typ.
 
Det gör man genom att råna, våldta, gå till horor och leva rövare.
 
Frågade mina killar om de spelat det hos kompisar. Japp båda hade provat en gång...men de fattar inte varför man spelar, det finns nämligen inget "mission"...helt meningslöst enligt dem. Filip berättade att hans karaktär såg ett par äta middag på en krog, han gick upp till dem och hans kompisar sa till honom att trycka typ E. Han gjorde det och baaaam så slog hans karaktär brutalt ner paret och stal deras pengar... Eh...va??
 
Jag la ut ett FB inlägg om just detta spel och fick en kommentar från en nära och kär släkting (no hard feelings K haha) som antydde att jag hade lite lätt moralpanik och det gick att jämföra med fasorna med dansband och hårdrock som också fick ta emot massvis med kritik över hur farligt det var för ungdomar att syssla med.
 
 
 
So be it. Kanske har jag blivit en mossig moraltant.
 
 
Kanske blir det inte våldsamma vuxna av kids som spelar dessa spel men det blir vuxna med en SYN PÅ VÅLD som är helt uppåt väggarna. I mina ögon.
 
Sen har vi hela synen på kvinnor...det är ett sånt galet stort steg tillbaka i utvecklingen...orkar inte.
 
 
 
Jag tror inte att det är en tillfällighet att majoriteten av de unga män som gått bananaz med automatvapen i det här landet och dödat på tok för många oskyldiga barn och vuxna, har varit flitiga spelare av just GTA, CoD och andra liknande spel.
 
 
 
Låt mig dra en jämförelse...
 
Tror vi att unga tjejer och kvinnor påverkas av den kvinnosyn/kroppsideal de matas med i media, film etc?
 
Tror vi att deras syn på hur vi kvinnor "ska" se ut/vara påverkas?
 
Tror vi att vi anpassar oss efter dessa ideal, medvetet och omedvetet?
 
Svaren på dessa frågor är väl ganska solklara...
 
JA.
 
 
 
Därför förstår jag inte hur man kan tro att dessa spel INTE påverkar kidsen.
 
Varför skulle en 9 åring som spelar GTA timmar i sträck i veckor (år) inte påverkas?
 
Varför skulle hans syn på våld inte påverkas?
 
Obegripligt att man kan tro det.
 
 
Alla vet att tjejerna i tidningarna inte ser ut som de gör, alla vet att de är tokretucherade, alla vet att ätstörningar är en del av modeindustrin, alla vet att en kamera kan trolla fram perfektion som inte finns, alla vet...
 
Men...trots det.
 
Trots det ser vi hur tjejer och kvinnor gör sitt yttersta för att leva upp till idealen de matas med från alla håll.
 
 
 
 
Det blir inga såna här spel i vårt hus.
 
Vi håller oss till Madden och FIFA.
 
 
Moraltant, ja med stolthet om det nu är det jag är.
 
Mina kids är mina kids.
 
 
 
 
 
 
 

Vänner...

 
 
 
lyssnade på Hannah & Amanda idag och de pratade om vänner..
 
fick mig att längta lite extra efter mina fina därhemma i Sverige.
 
och hur märkligt är det inte när en som aldrig smsar (hon jobbar som ett djur med sina krogar, butiker och en drös ungar) hör av sig och vi får till en liten sms-slinga.
 
ännu märkligare är det att en av de som jag tänkte allra mest på när jag lyssnade på podden hör av sig på telefon, bara för att...babbla.
 
Jag älskar mina vänner, här och där.
 
De är värda sin vikt i guld och jag hoppas att de vet hur mycket de alla betyder för mig.