Årskrönika 2015

 
 
 
....sent som tusan.
 
Men så blir det ibland.
 
Mina nära och kära har sagt att jag ska sänka ribban lite, inte vara så jäkla pretto med min krönika.
 
Men jag är ju sån. Som vill att den blir "perfekt" och då behövs tid. Tid har jag inte riktigt haft i år.
 
De första åren hade jag ju alla kvällar fria pga att kidsen var små och deras aktiviteter slutade tidigt. Helgerna var inte i närheten så busy som nu.
 
Jag kunde ägna någon timma här och där åt krönikan. Eller en hel kväll/natt. Sen var jag klar.
 
I år och förra året började jag i januari...och sen dog det ut. Jag hann helt enkelt inte. Jag prioriterade att sova. Bra val om du frågar mig men priset blev - ingen krönika och det är snart slutet av maj.
 
Jag har gjort sammanfattning av året fram till augusti. Sen blev det inte kul...
 
Ni som hänger här regelbundet vet att vår familj gick igenom ett smärre helvete i höstas och även om det är "över" så är det inte en tid jag vill återuppleva genom att läsa bloggen. Jag kan ju läsa mellan raderna, minnen poppar upp och det är inga skojiga minnen. Det revs hål i oss av utomstående krafter och det gav oss alla, men speciellt en av oss, ärr för livet.
 
Men vet ni.
 
Nu gör jag som jag blivit tillsagd.
 
Jag sänker ribban och kör.
 
Det blir kort, lite hackigt och inte med den finess jag så gärna vill ha i en årskrönika.
 
Here we go, I give you...
 
http://www.churchmilitant.com/images/uploads/news_feature/2015-12-26-niles-d.jpg
 
 
2015
 
 
 
Vi kommer hem från en underbar vecka i Aspen och möts av en övervåning i renoverings-mode. Killarna får nytt fräscht badrum, vilket verkligen behövdes. Nu har vi nästan gjort om hela huset. Nästa sommar väntar Francas rum och badrum.
 
Fokus i början av året ligger förstås på att få iordning vårt hus på Sandhamn. Vi köper möbler i USA efterom vi ska skeppa över en container
 
 
 
Paris bombningar sker och vi rädslan för terrorn är konstant. Islam fobin märks tydligt och jag har så svårt att klumpa ihop en miljard människor och sky dem som pesten. Tycker det finns så mycket skit i alla religioner.
 
 
 
Jag går Team Mark i matchen mellan Mark och Bieber på Calvin reklamen...förstår inte alls hur andra sidan tänker.
 
Hemma är det ett konstant teen-drama mellan kärleksparet och hela familjen är rätt trötta på det men vad ska man göra.
 
 
 
Vi träffar svägerskan i NYC och köper hatt. Bockar av "åka skridskor på Rockefeller plaza". Vintern kommer big time och vi får en ny härlig läcka i källaren och bestämmer oss för att byta ut hela värmesystemet. .
 
 
 
Killarna kör mycket träning med Matt och det är med blandade känslor de tävlar mot varandra i de olika workoutsen.
 
 
 
Kate Perry kör en grymt bra mellanshow på Super bowl och vi är lylliga att Patriots vinner!
 
 
 
 
Sportlov i Champoluc med halva makens familj, underbart vecka med tonvis med snö, en läskig olycka som slutade lyckligt och mat orgier varje dag. Jag åt på riktigt chark och ost bricka VARJE dag till lunch...i solen...love it. Vi träffade på en skön svensk i Alagna som vi bollade roliga ideer med.
 
 
 
 
 
 
Vi spenderar en natt på Four Season i Milano och trot eller ej...vi träffar Zlatan...igen. Tom lycklig, jag lyckligare, maken skämdes över oss  men det struntade vi glatt i. Han fick ingen bild med The One, det fick vi.
 
 
 
Sandhamns ombyggnaden tar fart och det börjar kännas pirrigt. Att renovera på avstånd är svårt men vi har ett bra gäng som jobbar. Tummarna hålls hårt.
 
 
Wrecker har blivit 1 år och stor. Ingen liten ullboll längre direkt.
 
 
 
Vi hejar fram Måns och vet direkt att han kommer ta hem hela skiten. Vilken låt!
 
Snön försvinner men jag fryser som aldrig förr. Galet kallt, GALET.
 
Vi skickar iväg containern och håller återigen tummarna att den ska komma fram i tid. Det är tricky att få ut stora containers till en ö utan bilar och bara en väg som går under en bro som gör det extra knöligt med höga lådor etc...
 
 
 
Vi lyssnar sönder Tove Lo's album och får äntligen träffa mamma igen. Hon kommer över som ett påskägg med ett leende och med sitt härliga sätt förgyller hon tillvaron för oss i 10 dagar.
 
 
 
 
Vi åker till Hamptons och äter hummer två helger i rad - inte ofta det händer men vad tusan, man måste passa på när kidsens schema ger oss luckor för kul saker.
 
 
 
Vi får en monsterläcka när ett rör fryser sönder och vattnet forsar in i familjerummet. Snark.
 
 
 
Jag och Tom åker till NJ för fotbollsturnering och bor på det vidrigaste hotellet ever i Atlantic City. Jag sprayar Bed Bug Spray i hela rummet och upptäcker försent att den har en ohärlig doft av Artificial Cinnamon...med huvudvärk somnar vi med kläderna på i våra bed bug sheets. Better safe than sorry. JAg lovar Tom att aldrig mer bo på ett sånt hotell...vidrigt.
 
 
 
Mina fina kommer över för en kul helg i stan...åh älskar våra girls weekends i NYC..
 
 
 
Tonårsdramat tar slut och vårt kärlekspar bryter upp. Bananer i Afrika och så...
 
 
 
 
 
Jag får en helg i Sverige för att fixa med Sandhamn - tokskoj och jag är lyllig.
 
 
 
Våren går rasande snabbt och helt plötsligt står jag på Newark och vinkar av Filip som drar till Sverige tidigare för att gå på konfaläger på Långholmen - så spännande.
 
 
 
Vi avslutar sporter och skola och äntligen är det dags att dra till Sverige för oss också.
 
 
 
Sommaren i Sverige blir den sämsta på år och dar. Men vi älskar vårt hus, det blev perfekt. En enda sak blev fel, färgen i badrummet. Vit istället för grå, inte direkt en katastrof.
 
 
 
Vi fryser men hoppas varje vecka att det ska vända.
 
 
 
Tom lämnas på Löken med sitt gäng...sommarens roligaste vecka i deras ögon...man vill helst inte veta vad som försegår i de barrackerna..haha
 
 
 
Vår årliga 4th of July fest lyckas pricka in julis finaste dag och vi sitter och svettas i solhattar hela bunten.
 
 
 
Franca kör tennisskola med sitt gäng...hon kämpar på, har ju liksom aldrig spelat tennis haha...
 
 
Konfirmation och upphämtning av Filip som varit så tokefterlängtad.
 
 
 
En underbar dag som avslutades med en middag med familj och gudföräldrar på vårt däck. Filip visar hur mycket man växer på ett konfaläger och jag och maken är stolta föräldrar när han håller tal om sina veckor på "min" konfaö.
 
 
 
Vi hänger med familj, vänner, går på grönan och äter skagen och färsk potatis, jag tränar och njuter av vårt nya hus. En fullträff var det att vi köpte den här pärlan, här är vi lugna och livet är perfekt. Maken pendlar med ribben in till stan och jobbar och det slår att sitta på Metro North 100 gånger om.
 
 
 
Den här båten har varit en grym investering...vi alla älskar den...vår egen BatBoat
 
 
Många middagar med vårt härliga gäng på skärgårdskrogarna...dunjacka och ibland även uggs på för att hålla värmen...
 
 
 
Finns dock bara en favorit i hela skärgården...vårt Monrad's...
 
 
 
Vi låtsas att vattnet är så skönt som det ser ut...det är det inte...men vi låtsas.
 
 
 
 
Vi sucktar efter att få segla eller kanske inte jag..men maken...han dregglade när vi kollade Gotland Runt starten och hejade på hans gäng som seglade vinnarbåten..en skönhet. 
 
 
Sommarens godaste...Trouvillaren som maken svängde ihop på vår Morbergare. Toksmarrigt och en klassiker redan.
 
Sista kvällen....
 
Dags att åka hem och det är alltid med blandade känslor. Vi längtar hem och vill inte lämna på samma gång. Tricky.
 
Sista dagarna är tuffa...det här är vårt haven, vårt andningshål, vårt paradis.
 
 
 
Hemma i USA njuter vi av värmen extra mycket, tränar fotboll svintidiga mornar, går på ridläger och Filip kör singellivet fullt ut och går på fest efter fest innan det är dags för football pre-season och så äter vi hamburgare hos slaktarn...herregud de hade man saknat!
 
 
 
Vi får en underbar dag i Hamptons igen...inte Sandhamn men nära på.
 
 
Hamptons är inte alls så posh som man kan tro, det är tokhärligt och ganska avslappnat att glida runt där och slurpa glass.
 
 
Stranden lämnnar INGET att önska, den är vild, öppen och man får ha hund. Perfekt. 
 
 
 
Vi tränar med Matt och alla försöker komma tillbaka i form inför säsongstarter. Efteråt belönar vi oss själva med glass..för vi är så smarta!
 
 
 
Skolan börjar och Filp är äntligen i High School. Skräckblandad förtjusning för honom men han startar kanonbra mycket pga att han tar en plats i skolans Football team. 
 
 
 
Jag och Tom åker på nästa turnering i NJ denna gång med bättre hotel. Tack för det!
 
 
När vi sen kommer hem händer det som jag inte önskar någon annan. De mörkaste av moln drog in över vår tillvaro.
 
Vår familj blir utsatta för en persons mentala ohälsa på ett sätt som en mamma aldrig kan glömma, aldrig riktigt kan komma över och framförallt aldrig förlåta. Jag kan inte. Det går inte.
 
Nästkommande månader blir ett virrevarr.
 
Mamma och svärisar kommer över och det är skönt att få hit familjen. Om det är något man saknar när det krisar så är det familj och vänner.
 
 
 
Svärisarna åker hem och vi andra drar till Mexico - får kanske de bästa fem dagarna någonsin där. Det var vi värda minst sagt.
 
 
 
Vi tankar familj, sol och är tacksamma över att livet är på väg tillbaka till "normalt".
 
 
Hem till skolkonserter, inomhusfotboll och pepparkakshus!
 
 
 
Sen är det full rulle till jul då vi återigen åker till Aspen, bor sista gången på Sky Hotel som stänger ner för renovering under 2016.
 
 
 
Veckan i Aspen blir även den en av de bästa någonsin med äkta Colorado snö och underbara luncher och middagar. Vi kollar Ted2 och maken håller på att dö av skratt.
 
 
 
Maken får ett ryck och går bananaz i ett galleri...men den kändes så rätt, så väldigt rätt.
 
Nyår är efterlängtat. Jag vill bara börja nytt och glömma 2015.
 
Men vet ni, ingen kommer åt vår familj. Vi är starka jäklar. De kan försöka men nixpix, jag tillåter det inte. Det här är min familj och jag är inte att leka med om du försöker fuck us over. Not gonna happen.
 
 ...so ready!
 
 
FILIP
 
 
 
Han körde på, hormonerna rullade runt som vanligt.
 
 
 
Stilen hålls...dvs den personliga stilen.
 
 
 
Fd flickvännen blev flickvän igen efter ett kort uppehåll på någon månad. Det var drama, mycket drama.
 
 
 
Lacrosse säsongen går bra, han gillar sin lacrosse. Det är en skön sport med lite skönare mentalitet än football.
 
 
 
Middle school avslutas med flaggan i topp efter en smärre dipp under början av året.
 
 
 
Han får ha sin första fest hemma för ca 40 pers och det går galant - maken och jag har lika kul som kidsen och det händer ingenting, ingen alkohol etc. Bara kul. Kändes skönt för oss alla.
 
Bryter upp med flickvännen när det blir för mycket drama.
 
 
 
Han går helt upp i sitt konfaläger och växer ofantligt som människa (som vi alla som konfat oss nog känner igen).
 
 
Långseglingen var bäst...förstås...Här är det uppehåll i fem minuter annars regnade det typ alla dagar...haha
 
 
De här två har något väldigt speciellt, så glad att de fick konfas tillsammans, dela den upplevelsen. De är de bästa av bästa vänner och jag VET att de alltid kommer att vara det. Hon är så viktig för Filip.
 
 
 
Sen blir det en sommar i hans tycke...slö som tusan...inte många knop. Han hänger med sin bästa vän V och livet är en fest på så många sätt för honom.
 
 
Vår "lilla" båt som kidsen får använda att ta sig mellan öarna var mäkta poppis. Den kallas konfa, när man har konfat sig då får man första tjing på den under den sommaren.
 
 
Han körde Sandhamn Stavsnäs och hämtade upp släkt och vänner på löpande band. Perfekt.
 
 
 
Tillbaka i USA är det ännu mera räkmackeliv för vår äldsta, det kan han vara värd efter ett år med flickvän och knappt något kompishäng. Han tog igen det med råge kan man säga.
 
 
 
Football sätter igång, han lyckas knipa rollen som Quarterback för sitt High School lag. Lycka.
 
 
 
Freshman året sätter igång och han älskar att gå på high school. Mycket testosteron i weight room med sina football polare...
 
 
Tills det blir Labor Day weekend och hela helvetet bryter lös.
 
Min älskade Filip, om jag kunde skulle jag ta bort allt som hände dig i höstas. Ingen förtjänar att gå igenom det som 14 åring. Jag beundrar dig för att du klarade det så bra som du gjorde.
 
 
 
Football räddade dig, du fokuserade enbart på det. Skolan fick lida men vem bryr sig, huvudsaken var att du gick dit. Vi i din familj och din tighta core grupp av vänner stod vid din sida och skyddade dig så gott vi kunde men vi kan inte ta bort det som hände.
 
Jag är så ofantligt stolt över hur du hanterade det här, skulle själv aldrig ha klarat det. Du kommer lära dig massor, det märker vi redan att du har gjort.
 
 
 
Under höstens kaos var det en person som stod dig extra nära...hon fanns där från dag ett och står fortfarande kvar. Hon må inte se så stark ut men satan i havet den här tjejen är starkare än många. Hon är fantastisk och jag är så glad att ni hittade varandra, det var precis vad du behövde.
 
 
 
Dina nära vänner - japp, du fick snabbt lära dig vilka de var - gjorde det lättare för dig att ta dig igenom det hela. Tacksam som tusan är jag för att de fanns där.
 
 
 
Filip, du hittar mer och mer vem du är. Det är fortfarande en ganska goddag yxskaft hormonell tonårskille som resonerar som en fiskmås som glider runt i de märkligaste outfits här hemma men vet du. You do you and you do it damn good.
 
 
Du har lärt dig mer under 2015 än vad många lär sig under en livstid. På gott och ont men som vi ofta gör i vår familj så vänder vi det negativa till något positivt. Det kommer alltid något gott ur något ont. Alltid.
 
Älskar dig och den du är. Keep being you. Never ever change.
 
 
TOM
 
 
 
Hormonerna börjar göra sig påminda - hurra? Men du har fortfarande bara ögon för allt som har med fotboll att göra.
 
Håret ryker och det är lite sorgligt att se det där blonda barret försvinna mer och mer för varje frisörbesök.
 
 
 
 
Störst under året kommer dock alltid att förbli mötet med Zlatan i Milano. Synd att du inte hade den där t-shirten med texten " I am Zlatan who are you"  på dig...haha
 
 
Under våren kör du stenhårt med din favorittränare, du drillas hårt och älskar det.
 
obekväm i non-soccer-outfits minst sagt...men handsome om du frågar mig haha
 
Det är som vanligt 100% fotboll, du är totalt ointresserad av Bar Mitzvahs etc. Dina fotbollspolare är din core grupp och du tränar varje dag. Fokuserad med en motivation och ambitionsnivå hög som Himalaya.
 
 
 
Du tränar med Matt och blir större. Det lönar sig och i November ringer de från det där laget som du under våren försökte komma med i och vill att du blir en DP hos dem. Vi tackar såklart ja och du åker på din första showcase i North Carolina och spelar grym fotboll. Äntligen...äntligen får du spela på den nivå där du hör hemma. De var bara lite sena med att upptäcka dig..haha
 
 
 
 
Turneringar är det bästa du vet, trots crappy hotels. Du gillar att dra på dig lurarna i bilen och sitta med mig i 4 timmar på 95an, äta på Whole foods, gå upp tidigt och spela fotboll hela dagarna. Lycka för dig.
 
 
Du växer så att det knakar och det syns på bilder med exakt ett år emellan....
 
 
 
 
 Sommar i Sverige och du trivs som fisken. Du och din vapendragare G lever rövare på vår ö...
 
 
 
Men eftersom du är du ligger du inte på latsidan...
 
 
 
Du hänger med mig till hotellgymmet och gör dina egna program...
 
 
 
Ett par timmar om dagen kör du med din boll...
 
 
Löken...där gillar du att vara. Aldrig byta kallingar, duscha någon gång ibland och äta ballerina kakor. Haha...freedom i dina ögon.
 
 
Du och jag har något speciellt, jag är ju med dig nästan hela tiden när du spelar fotboll. Jag är engagerad i din klubb, jag älskar att se dig utvecklas. Sen kanske du inte saknar mig lika mycket som jag saknar dig när du är på läger i en vecka men men...haha
 
 
Du fortsätter att vara den där lite slarviga, tänkaren med det största hjärtat. Snäll som få och untouchable för bullshit. Fortsätt med det Tom...
 
 
 
Du och Filip kom varandra närmare efter sommaren, nu är ni som Beavis & Butthead. Ni har verkligen tokkul tillsammans. Underbart att se. Ingen rivalitet alls. Eller...kanske lite. Nu när du är starkare och kan "vinna" över Filip i gymmet blev det ibland lite dålig stämning...haha
 
 
 
även i skidbacken har du hämtat hem Filips försprång...du är grymt bra! Att du sen tillsammans med Filip har de coolaste one-piece som finns gör ju itne saken sämre.
 
 
 
 
En annan som du är nära och har en speciell relation med är Wrecker...det är något med dig och djur.
 
 
Han är ett entusiastisk sällskap när du kollar dina BPL och Champions League matcher...
 
 
Älskade Blondie, Tom-Tom, Tom...keep going. Ingen annan är som du och jag har aldrig sett en mer motiverad 13 åring. Det kommer löna sig, det har det redan gjort. Academy var din dröm. Nu är det dags att sätta upp nya mål.
 
 
 
 
 
 
FRANCA
 
 
 
 Vår lilla ryttare med det ständiga leendet. 
 
Du började ditt år med att få tandställning, inte superkul och kanske främst för att du inte kunde äta popcorn längre.
 
 
Du har blivit en riktigt bra skidåkare och det visade sig inte minst i Champoluc, du försvann nästan i lössnön men lyckades manövrera dig fram. Du hakar på pappa och killarna var de än åker...kan de kan du är din melodi.
 
 
Din stil har börjat utkristalliseras och den ä väl inte helt olika mammas... Mini me... När vi är i Milano gör du klart att det där med att du ska gifta dig med Harry Potter i Doumen gäller DEFINITIVT INTE längre.
 
 
 
 
 
 
Du rider med en av USA's bästa ryttarinnor och hon berömmer dig vilket får dig att bli taggad. Ridning är och förblir din huvudsport.
 
 
 
Men du spelar även fotboll med det där laget som aldrig förlorar. Ni kammar hem säsongens första indoor tournament och är glada laxar! Sen kammar ni hem resten av säsongen också och avslutar med att vinna största turneringen i våra trakter...happy girls!
 
 
Du och kompisarna har en egen clinic med Tom's tränare som ju faktiskt kan sägas vara din första kärlek...du gillar honom eller iallafall hans "pillow" som du kallar hans mage haha.
 
 
 
Du har din första sleepover camp med ditt stall, ni åker till Vermont och firar Memorial Day. Spännande som tusan och du mognar minst några år!
 
 
Du är fortfarande (och kommer alltid att vara) pappas flicka. Ni två...ja vad ska man säga. Ni har det där speciella pappa-dotter bandet. Du har honom lindad runt ditt finger...än så länge.
 
 
din andra favorit är nog Mimi, ni har alltid varit tighta och ju äldre du blir desto tightare blir det. Ni sitter och pratar och håller på med ert...du älskar när hon är här, precis som vi andra.
 
 
Du är inte tjejen som måste ha en bästis bästis. Du har massor av kompisar men en är kanske lite mer än de andra. E, hon och du är som ler och långhalm eftersom ni delar samma passion för hästar. Underbart skoj och familjen har blivit goda vänner till oss alla.
 
 
Extra kul är det att ni har brorsor som spelar samma sporter så ni får sällis på läktarna under matcherna. Varm choklad och goof ball beteende är obligatoriskt.
 
 
 
 
På Sandhamn finns inga hästar så du testar glatt på nya saker. Tennis var kanske inte din grej men äh, det är ju kul att hänga med kompisar det är din inställning.
 
 
Du älskar livet på ön, du har ditt eget rum och cyklar runt mellan kompisarna. Känns så bra att kunna ge dig det här, du som har vuxit upp i det inte så självständiga USA. Att få det svenska, den där friheten...
 
 
Hela ditt gäng på seglarläger - du älskar det. Ingen hemlängtan what so ever och nu är det bara ett år kvar tills du får gå på STORA lägret...
 
 
Du börjar 5th grade och är förstås överlyllig över att äntligen få sitta längst bak i bussen..haha viktigt när man är 10.
 
Skolan är so far enkel för dig, du jobbar hårt och har fortfarande samma enorma hunger att lära dig. Det du läser, ser och upplever sätter sig dessutom och du kan komma med kommentarer som får både pappa och mig att tappa hakan. Imponerande.
 
 
brorsorna är som brorsor är mest. Ganska retsamma, framförallt när de gaddar ihop sig mot dig. Du klarar de bra men lägger dig till med en lite sassy sida. Kanske börjar vår lilla tjej bli stor...hm
 
Fina Franca, du är och förblir vårt lyckopiller. Du sprider glädje och skratt. Håller dig undan drama och nonsens, hoppas du klarar det även i Middle School. Dina vänner är äkta och du faller inte för grupptryck vilket är skönt, det är mycket sånt i den här åldern. Du är du och det ska du fortsätta vara för du är grym.
 
 
 
 
MAKEN
 
 
Du jobbar dig igenom år efter år. Står ut med all skit som Wall St kastar på dig. Jag är imponerad och toktacksam att du orkar. Jag vet att du gör det för oss...
 
 
 
Du lever upp när du får klämma lagg med familj och vänner..ingen älskar att åka skidor mer än du. Tur vi är lika hooked. Kidsen håller på att komma ikapp och för varje år blir det roligare och roligare...snart är även du omkörd.
 
 
Om du blir glad av att ha på dig slalompjäxor kan jag nog säga att du blir ännu gladare när du glider runt i dina stövlar. Allt annat än kostympupporna gör dig glad...
 
 
..att vara stallfarsa är inte heller något du avskyr direkt. Du kör stolt din sessa till och från hennes stall, är med på de flesta horse shows och känner dig väldigt hemma bland Rovers och lera.
 
 
Du är stolt över alla dina kids och i mina ögon är du en helt fantastisk pappa. Du har alltid oss i fokus, alltid. Det finns banne mig inte en sak du gör som inte har oss i åtanke. Jag får ibland tvinga dig att ta egentid, köra ditt race och bara vara du. Det är viktigt. Väldigt viktigt, man får inte glömma bort sig själv.
 
 
Du kan hitta stunder när du är bara du på vattnet, när du pendlar till jobbet i din rib eller på vår skoter vet jag att du tar in varje sekund...vatten är ditt element. Varmt eller fruset.
 
 
 
 
Du började 2014 men 2015 tog det verkligen tag i dig.
 
Träningen. Du och din tränare Sal är som gjorda för varandra och ni lyfter och pressar 4 dagar i veckan. Du älskar det och jag vet att du även här har hittat en liten "egen-zon".
 
Vi blir lika addicted till endorfiner och vi kör fitness appar och räknar macros. Du inser att din nyttiga frulle bestod av 1200 kcal och blev plötsligt väldigt medveten om att man kan äta för mycket av det nyttiga.
 
 
lugn och i harmoni är du när vi är tillsammans. Vi är ett sjukt bra team.
 
 
...du älskar att låtsas att du är lite Handy resultatet när du och Grannen skulle fälla träd visar ganska tydligt att du nog ska fortsätta syssla med stålars...fast ingen kan klaga på entusiasmen och det där leendet när du fick en motorsåg...slår ingen.
 
Ett år till till handlingarna och jag är så tacksam att du orkar med det du gör och att just jag lyckades knipa dig.
 
 
 
JAG
 
 
 
Jag fortsatte att fokusera på min träning. Kalla det obsession om ni vill men jag mår galet bra av det och därför är det lätt att köra på. Jag och Matt bestämmer oss för att hoppa upp en nivå och jag ombeds sätta upp mål.
 
 
 
Hittar min målbild och visar honom. Han lägger upp sitt program sen kör vi...
 
 
 
Jag köper träningsmask och det är en av de bästa träningsleksakerna jag haft. Älskar den och Matt tycker jag är awesome!
 
 
 
Jag upplever ett svek från en sk vän och inser att kulturskillnaderna är fler än man tror. Mycket me, myself & I tänk här och jag kastas under bussen. Men jag har riktiga vänner, fantastiska vänner här och de hänger jag med så ofta jag kan. Älskar dem.
 
 
 
 
Jag får i början av året ett sista clusterhuvudvärks anfall och läser på massor. Hittar en koppling mellan gluten och migrän/cluster/huvudvärk och jag slutar - cold turkey. Inga problem what so ever, att slippa den där vidriga huvudvärken för det enkelt att skippa bröd, pasta och bullar.
 
 
Hittar nya vägar att äta och min kropp tackar mig..
 
 
 
 
Tillsammans med ny kost och nytt träningsprogram lyckas jag nå min målbild och jag är mäkta stolt. Det får man vara, för här bor inte Jante och det är jag grymt tacksam över. Jag är stolt som en tupp att vara så vältränad som jag är i min ålder. Jag som aldrig varit typen som lyckas med sånt här, jag som alltid haft komplex och dålig självkänsla. Det har jag inte längre, nu har mitt äkta jag äntligen kommit fram. Det har INGENTING med ett sixpack att göra men allt att göra med att jag har visat för mig själv att jag KAN. En skön känsla och det blir det här årets motto "I can, I will, just watch me".
 
 
 
Vi renoverar huset typ hela tiden och jag och Randy funderar på om inte vi borde ha en tv-show. Handy Randy & the Swedish Housewife...tror det skulle bli en succe. Bara det här verktygsbältet gör att jag kan se det som träning, tungt värre.
 
 
 
Jag får över mina fina vänner och jag njuter. De är mumma för själen för mig. Inget klår vänner...
 
 
Bästa av de bästa...
 
 
 
 
Min långhelg i Sverige ger mersmak, det var underbart att få hänga med vänner, rodda alla saker i huset och bara tanka Sverige.
 
Hemma i USA är jag fotbollsmamma, hästmamma och försöker så gott det går att vara football och lacrossemamma oxå även om det är svårt att riva murarna som papporna bygger upp. Det är "a dad" sport men jag kämpar på...haha..frågar frågor de tycker är patetiska och skriker Boom Shakalack högt och tydligt.
 
 
 
Sommaren i Sverige är oavsett vädret en höjdpunkt för oss alla och jag som saknar vänner och familj lite extra tankar på...och tränar förstås..kan liksom inte sluta. Många skakar på huvudet och häller upp ett glas rose och säger "relax det är semester" men det är ju just det...att träna är för mig som det där extra glaset rose är för andra...njutning.
 
 
En annan sak jag njuter av är Stockholm, som jag älskar denna stad...
 
 
 
...och familj...mums för familj. Jag och min syster har sedan vi flyttade fått en tightare relation. Kanske beror det på att hon bodde utomlands nästan hela vår uppväxt vad vet jag. Jag vet att jag älskar att vi är så nära.
 
 
 
Jag körde stenhårt på min No pants til November och låt oss säga att den här sommaren var det tufft...burr.
 
 
Funkade däremot kanon när vi var tillbaka i USA...här är det varmt.
 
Jag och Franca har girls only stunder med mani pedis...shopping är inte hennes melodi..än.
 
 
 
Maken och jag tränar ihop med Matt och jag märker att jag faller ner på skalan om vem som är i bäst form, maken kommer ikapp och jag är ok med det..efter ett tag. Jag är en tävlingmänniska av rang men när jag ser hur bra han mår så är det ok. Dessutom är han kille haha...alltid hittar jag någon ursäkt.
 
 
Jag fortsätter göra lunchlådor till kidsen varje morgon och hur trist det än är så känns det rätt. De får i sig bättre mat om jag får välja. Sen kan man ju undra hur det står till när Filip ibland ber om att slippa äta mina "trista mackor"....haha..för visst ser den här allt annat än trist ut?
 
 
 
Jag och Wrecker går våra en timmes långa promenixer varje dag och jag älskar att vi har hund, så bra på så många sätt. Enzo är fortfarnade Enzo men den här lilla krabaten...ja han är inte fy skam, han har hittat sin plats i mitt hjärta, brevid Enzo.
 
 
 
Störst plats i mitt hjärta har dock den här....
 
 
 
När helvetet bröt lös i höstas så inser man snabbt vilken jäkla lycka det är att ha en stark familj. Det hjälpte mig att klara av det, hjälpte mig att vara stark åt Filip så att han klarade av det.
 
Men ni som känner mig via bloggen vet att jag inte bara deppar ihop trots att det stormar rejält. Jag försöker alltid hitta sätt att må bra. Jag njöt av livet under hösten också men prioriterade annorlunda. Bloggen fick lida lite, det kändes inte helt rätt att vara tjo och tjim när det kanske inte alltid var det. De stunder av happy times vi hade delade jag dock gärna med mig av. Men jag vet att ni förstår, ni är smarta och fattar att allt inte är tryffel pommes, träning, resor, NYC, stövlar och tjejkvällar. Ni fattar att jag också har en vardag som tonårsmamma och människa med allt vad det innebär.
 
 
Jag är lylligast när jag är med min familj och allt är "smooth". I Mexico hade vi världens bästa semester och jag VAR på riktigt så här glad...inga fejkade bloggbilder utan tvättäkta lycka.
 
 
lika glad är jag när vi klämmer lagg...det är vårt bästa.
 
 
...och ärligt talat...det är inte skitsvårt att vara lycklig i Aspen.
 
 
Det här året ville jag som sagt bara avsluta hel. Det gick. Vi tog oss igenom det om än med några trisa erfarenheter rikare. Men vi gjorde det.
 
Vi gjorde det för att vi är en fkng AWESOME family. Japp, där kom den igen, en sån där anti-Jante mening. Men jag står för det, jag tycker att vi är awesome för att vi är vi och vi är vi är banne mig inte kattskit! Haha...
 
 
 
Stod ni ut så här länge....haha
 
Kanske ska jag börja göra krönikan för 2016 redan nu så kanske den är klar i Januari..vad tror ni, är det en bra ide?
 
Kram och tack till er som hänger här, ni är mina stjärnor som lyser upp tillvaron i bubblan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu jäklar...tamtadadam....ÅRSKRÖNIKA 2014...whoop whoop

 
Det trodde ni inte...att den här årskrönikan någonsin skulle dyka upp här.
 
Men det här är ett årligt inlägg jag måste få till oavsett hur lång tid det tar.
 
Nu är vi i Juni vilket är skrattretande men nu blev det så.
 
Skyller på....att...att det var så jävla kallt i vinter att jag frös om tassarna när jag försökte skriva...haha
 
Men nu kör vi.
 
2014 - a look back!
 
 
 
Vi firade in året i vårt vinterparadis Aspen.  En galet härlig resa med luncher ute i solen, skratt och nya skidbrallor...
 
Vi älskar Aspen på jul.
 
Hem till Connecticut och det tog inte lång tid innan det sa pang och ett rör sprack. Resultat vatten i hela vardagsrummet snark. Randy to the Rescue!
 
Vardagen tar vid och jag älskar't. Vi fryser i vinterkylan från helvetet och löser det med att köra Crossfit Teens för kidsen och sätta upp träningsmål för oss vuxna.
 
Vi (läs jag mest) saknar Enzo och valptanken föds..återigen.
 
Vi funderar på attityd och inställnings dilemman som man ställs inför som tonåring och förälder.
 
Fotbollspolitik är skit och den smutsar ner tillvaron lite men Tom märker inget av den och älskar sin sport mer än någonsin.
 
 
Jag åker på bloggträff och skrattar ikapp med mina "bloggsystrar" på Le Pain. Alltid lika kul.

Vi åker på Crossfit tävling i Boston för att heja fram Matt och lyckas få till en selfie med självaste Mr Crossfit himself.
 
 
Det är en vinter med stormar, snowdays och isregn. Vi spelar Flappy Bird som tokar och längtar till sommaren.
 
 
 
Vi bojkottar OS i Sotchi och tänker att Ryssland har en bit att klättra på Human Rights stegen...
 
Det är lite berg-och-dalbana i skolan för somliga men hen reser sig och skärper till sig. Hej tonåring.
 
Jag juicar som en galning och känner mig pigg som en mört.
 
 
 
Super Bowl blir en besvikelse av rang. Broncos blev förnedrade big time av Seahawks och det var inte ens kul för Filip som älskar Seahawks
 
Dags för sportlov i härliga härliga Madonna Di Campiglio - vår forna paradisort.
 
 
 
Vänner och familj är med och tur är väl det eftersom maken måste dra hem efter ynkliga två dagar med oss. Hej Wall Street.
 
Det regnar och backarna har på något sätt krympt sen sist men maten är fortfarande världens godaste och våra luncher trumfar alla slaskiga backar!  Franca hittar sin polare - Ronaldo från Bosnien som serverar oss varje dag på vårt älskade Hyddan. Jag köper världens snyggaste skidjacka och springer efter skidåkningen och avslutar med squats med Franca på ryggen i brist på vikter. Funkar finfint.
 
 
Umgås dock med härliga svärisarna och njuter av det...inte alla som har 70+ och 80+ svärisar som hakar på i Alperna. Heja friska päron!
 
Hemresan blir den längsta i mannaminne och svärmor och jag får ett minne för livet. Snark.
 
Hem till vardag med mycket träning igen. Jag kör en Crossfit Games Open workout och blir mäkta stolt när jag gör den på en hyfsat bra tid.
 
En vecka efter hemkomst köper vi helt spontant en hund.
 
 
 
Bästa beslutet på hela året. Välkommen Wrecker af Rothlisberger du är den allra härligaste av tillskott till vår familj. Så efterlängtad och framförallt så underbart gullig.
 
Vi lever valpliv med kiss och bajs överallt, han hakar på mig hela tiden, älskar att vara på gymmet och blir bästis med Matt. Vi hänger på stranden i parken och han gräver hål överallt.
 
Filip hänger på skridskorinken och träffar kärleken. Jag skriver om tonåringar och får massvis med fantastisk feedback - tack tack tack.
 
 
 
Världens längsta vinter svänger snabbt till svensk sommarvärme och vi njuter medans vi alla sjunger på Pharells "Happy".
 
Jag får min årliga bronkit och tvingas till ett välbehövligt träningsuppehåll, huset läcker och vårt badrum får en nödvändig renovering och hipp som happ fick sig visst sovrummet också en makeover.
 
Vi njuter av att bo nära havet och äter familjeluncher och kör veckans bästa och sämsta - underbart. Ostron och burgare är vår standardbeställning...haha
 
 
Springbreak och att mamma kommer över blir årets påskägg. Vi åker till Hamptons och ser sälar, äter moules och glass.
 
 
Morandi och Sockerbit med Wrecker...han är en poppis hund som blir stoppad i varje gathörn..hamnar på mångas instagramflöden.
 
 
Vi förfasas över hur vissa stater inför vapenlagar som är uppåt väggarna galna men snart är det inget som förvånar med det här landet längre. Sen höjer vi armen och gör V-tecknet när den första gay football playern kommer ut ur garderoben - Hej äntligen.
 
 
Jag och killarna har värsta bondingen med musik-crossfit-skrattsalvor. Vi snackar tjejer, Sandhamn och skolan.
 
 
 
Memorial Day Weekend innebär som vanligt fotbollsturnering för mig och Tom i NJ, samtidigt kör Filip ett välgörenhets race som två av mina gym anordnar. Han har bästa stödet av maken och flickvän och sliter varg.
 
Jag och maken kör vår första Murph Workout (1,6 km rodd, 100 pull ups, 200 push ups, 300 squats, 1,6 km rodd) jag är smart och vinner över maken med 10 sekunder...37:17 blir min tid och jag är stoltare än någonsin! Hej tävlingsmänniska!
 
Vi åker till Boston och kollar på Matt som tävlar i Regionals för The Games, sen blir det State cup Final för Tom och hans lag. Motståndet är FSA, östkustens bästa fotbollsklubb som har ett franskt tvillingpar som är jättar i jämförelse med våra killar. Förlusten blir tung men förväntad. Tvillingarna, aka The Twin Towers gör alla mål..och det är många. 7-1 blir resultatet.
 
 
Vi får besök av våra sköna skånepolare, solen strålar från en klarblå, vi brassar hummer, dricker bellinis och babblar ikapp!
 
 
Vi firar att vi skrivit kontraktet till sommarhuset på vår paradisö. Äntligen har vi vårt eget kryp-in!
 
Vi vinkar hej då till Westport och drar till Sverige. Hej sommarlov!
 
 
Svinkall midsommar och nästan två veckor av galet kallt väder...regn och rusk. Tur man har vänner som värmer upp och gör livet härligt iallafall. Hej Svensk Midsommar.
 
Killarna drog på läger, vi hade vårt årliga 4th of July partaj och vad kom då...jo SOMRARNAS SOMMAR.
 
25-30 grader varmt och inte ett endaste moln på himlen i flera veckor...lycka.
 
 
 
Maken blev galen och köpte monster-ribb och oj av vi njöt av den...
 
 
 
Vänner-familj-träning-grårosa-luncher-Monrads-strandhugg-bullar-Pärlans kolor-skratt-adult chocolate-tennisturnering och kvalitetstid galore för oss vuxna.
 
 
 
 
Polare-öhäng-grillande-bastubad-sleepovers-middagar-fotboll-babbel-bus för kidsen
 
 

Trots att vi älskar vårt Svenska paradis så längtar vi ändå alltid lite hem i slutet av våra veckor. Vi älskar ju Connecticut också.
 
Hemma blir det tävling för killarna och mig dagen efter ankomst.
 
Med jetlag och en sommar med bullar och bus i kroppen tog vi oss ann vår första Crossfit Competition.
 
 
Vi dånade in som trea totalt - boom boom boom shakalakalaka....så galet stolt över killarna och min prestation.
 
Don't mess with the swedes!
 
Jag blev dock lite överladdad och körde lite för hårt och fick en rygginflamation som tvingade mig till 10 dagars vila och kiropraktorhjälp...
 
Augusti består av träningar, läger, hästar, flickvän, Craftluncher och läckor.
 
Det blir även en oförglömlig tur till Hamptons med familjen, Wrecker och flickvän.
 
 
 
Skolan börjar och vi köper nya sängar - my god, varför tog DET så lång tid...
 
Det är football med Filip som starting QB, fotboll med Tom som visar styrka, hästar där Franca blir en mer och mer säker ryttare.
 
Vi njuter av närheten till alla dessa underbara krogar och butiker, det är tonårsknorr och vardag.
 
NFL söndagar, Bark Box, trasiga toaletter och matcher. Jag kör No-pants-til-November och det går utmärkt eftersom vädret är maaaaagiskt. Vi dansar till Taylor Swift's Shake it off och hittar vår nya favobutik i NYC.
 
 
Goorin Bros i West Village blir vårt nya hak. Vi provar, köper och snackar hattar med de supersköna killarna som jobbar där!
 
 
Svärisarna hälsar på, jag hämtar min nya bil som direkt tar mig och Tom till den kanske värsta hotell upplevelsen ever. Atlantic City får noll av 1 miljon stjärnor av mig. Blä. Jag och Tom sover med kläderna på i Bed bug sovpåsar i ett rum vi sprayat ner totalt med Bed Bug Spray som luktar artificiell kanel...örk.
 
Höstlovsbesök blir det av bästa ö-grannarna.
 
 
 
Vi njuter av hummer, vongole, sol, stränder, träning, babbel och en och annan Amarone.
 
Halloween blir en skön promenad i de vanliga kvarteren med en skön grupp kids - inte för mycket och inte för trist. Alldeles lagom.
 

Franca kör en Katniss Everdeen från Hunger Games och jag älskar hennes starka val!
 
 
 
Mamma kommer och vi har kramkalas igen! Älskar besök...framförallt de här långa!
 
 
 
Det är högsäsong för football och vi följer Filips lag gå hela vägen till Championship Final! Några gropar på vägen som testar hans mentala styrka. Det räcker inte hela vägen men attans vilken resa det var dit!
 
 
 
Det stormar i kärlekslivet för Filip och ett långt förhållande tar slut...sen väntar en tid av lite lätt "up in the clouds" känsla...
 
 
 
Ingen resa till Mexico i år vilket var mitt fel - ångrar mig bittert efteråt - vi kör Thanksgiving i Hamptons istället, inte fy skam men inte direkt Mexico heller.
 
 
 
Jag och maken har en välbehövlig dag och natt i stan - kärlek och hångel behöver tankas haha men självklart bokar vi även in en träning med hans tränare i stan. Det blir ett kul pass för mig där jag slår maken på fingrarna. Boom!
 
Vi startar renoveringen av vårt lilla sommarhus, massor ska planeras och beslutas.
 
Julfeelingen infinner sig aldrig...det går i en rasande fart tills vi vinkar hej då till mamma och packar väskorna för att åka till Aspen.
 
 
 
Här får vi en vecka av MAGISK Coloradosnö, goda luncher och tusentals skratt. Inte en enda middag ute, alla intas i sängen på rummet tittandes på film. Precis som vi alla - utom maken - vill ha det. Jag tränar efter skidåkningen och sen shoppar vi loss både cowboyboots, plädar, skinnjackor, smycken och pälsvantar.
 
Jag avslutar veckan med vurpornas vurpa...allt fångat på film från makens go-pro....haha
 
Vi älskar Aspen och bokar nästa års resa redan innan vi åker därifrån.
 
Hem på självaste nyårsafton. Hej 2015.
 
 
Året har varit ganska "vanligt", förra året var så extra allt men det här året har varit mer på rutin...vi tränar, vi äter nyttigt, vi kör bil, vi spelar fotboll, football, lacrosse och rider. Vi reser och bryter inga vinnande koncept. Rutin och skönt. Som vi ju gillar.
 
 
 
Största händelsen är by far Wrecker - han kom in som en solstråle i vårt liv och ingen hund i världen var mer välkommen. Han är precis så underbar som han ser ut...kanske världens mest mumsiga hund, han älskar när man klappar och leker med honom, lämnar aldrig vår sida och är lugn men kul på en och samma gång. Rädd för allt men ändå inte. Min fina Räka...ingen som inte har haft hund kan förstå hur mycket kärlek man kan känna för en liten ullboll.
 
 
FILIP
 
 
 
 
 
 
2014 blev hans första äkta tonår med allt vad det innebär.
 
Social som få, han och polarna hänger på rinken hela vintern vilket jag älskar. Jag gjorde exakt samma sak i Stocksund när jag växte upp..älskart.
 
Han träffar sin första stora kärlek och det är så mycket hjärtan och hormoner att det svämmar över.
 
Skolan går si och så...det är ju så lätt att välja det sociala istället när man är 13...men han vänder det och vi är stolta.
 
Han är stark, tränar Crossfit for Teens med polarna. Ställer upp i sin första online tävling och fullständigt krossar motståndet i den sista deltävlingen. .
 
Det är Bar Mitzvah's hela helgerna och han vinner danstävlingar på löpande band.
 
A-laget i Lacrosse blir resultatet av hård träning och en bra inställning.
 
 
 
Han krossar motståndet på sin första live-tävling i CF. East Coast Beast League Regionals. Vi är en stolt liten hejarklack som ser honom dundra igenom burpees och thursters, pullups och double unders. Stark är bra förnamnet.
 
Vi åker till Sverige med ett litet ledset hjärta...hur ska han klara sig utan flickvännen i 7 veckor...hur ska hon klara sig? Det blir en hög med brev som öppnas ett varje dag...nattliga skype samtal och längtan.
 
 
 
Sommaren blir en orgie i kompishäng på öar och Sandhamn, han är lyrisk över att få lära sig köra vår nya båt och känner att han nog borde ha en egen...typ redan nästa sommar. Dream on babe, dream on....
 
 
Din idol är Samir och vi är öööööverlylliga över din nya stil....eller? Haha....
 
Hemma i USA igen och han kör privata QB träningar, målet är att bli starting QB...han lyckas men football-politik är inte att leka med men hanterar det sjukt bra. får sig många smällar mentalt men reser sig och blir starkare av dem. Stolt.
 
 
 
Laget tar sig till state championship final! Det är 110% football, självklart blir det trubbel i kärleksparadiset och det blir en mental bump att ta sig över för Filip, han klarar det...nästan.
 
De förlorar matchen och det är med tungt hjärta han lämnar sina år inom PAL football, de ville så gärna vinna finalen (förstås..).
 
Flickvännen tas tillbaka för en vecka sen tar det slut igen och han hittar ett inte helt ok kompisgäng som gör honom hög på livet och hans prioriteringar går åt helskotta...konsekvensen av det kommer under början av 2015...och det är en hård smäll. Men kul hade han...i en månad.
 
 
 
Under det här året har Filip fått träna sin mentala styrka på många plan, kärleksbekymmer som man inte borde ha i 13 års åldern är svåra att hantera, vi har bondat på ett unikt sätt. Vi står varandra supernära och han pratar om allt med mig..vilket känns så skönt.
 
 
 
Det har varit hormoner och starka känslor, vi stångar våra huvuden många gånger jag och min äldsta men det är för att vi är så lika i mångt och mycket. Tonåren är röriga, det vet vi alla, vi har ju faktiskt varit där själva. Jag tycker att han håller en hyfsat normal nivå i sina galenskaper.
 
Han fortsätter att imponera på mig med sitt sätt, sin attityd och ibland även sin enorma slöhet haha.
 
 
 
Älskade Filip, om du använder allt du har i dig kommer livet att bli precis som du vill, för du är envis som få och hittar kraft när den känns som om den är slut. Motiverad när det är något du vill åt och framförallt, du har ett stort stort hjärta.
 
 
 
 
TOM
 
 
 
Min blonda Mini Zlatan...ditt år började med en bruten arm, Filip tyckte att det var en glimrande idé att sparka på den...snark. Ditt största dilemma med detta var att du tvingades vara borta från fotbollen en stund...inte din favorit.
 
 
 
 
Fotbollen är det allra viktigaste i ditt liv, du andas, äter, sover och drömmer om fotboll. Du blir mittfältare i ditt lag och äntligen får du visa vad du går för på din drömposition. Vi åker på mängder av matcher och turneringar, bondar verkligen, du och jag är ett team!
 
 
 
 
Du börjar med Crossfit och älskar det...inte lika stark som brorsan men du har bästa kondisen i familjen och långa metcon pass vinner du lätt...du köttar på som vi säger och ger ALDRIG upp. Consistency is your middle name.
 
 
Säsongen avslutas med att ni tar er till State Cup Final efter att ha vunnit semin på straffar där du iskallt satte en av dem, tyvärr blev det en förlust i finalen, jättarna var för som vanligt ett för tufft motstånd..det är inte för intet som vi kallar dem Twin Towers dessa franska tvillingar...
 
Dags för sommarlov!
 
 
 
 
Det blev en drömsommar på massa olika sätt. Polarna, vädret, seglarlägret, glassarna, skagentoasten och bullarna. Du älskar Sandhamn...
 
 
Du och G hittar varandra och ni är som tvillingsjälar! Lika charmigt förvirrade och snurriga men attans bra på fotboll haha.
 
Dagen efter hemkomst till USA kör du Crossfittävling med Filip, min tränare och mig. Du imponerar och vi tar oss till tredjeplats! Grymt ju.
 
 
 
 
Hemma i USA blir det träning med favorittränaren igen...du längtar efter honom när vi är i Sverige..din fotboll är din passion. Han drillar dig hårt men det är precis det du vill.
 
 
Att du tränar klockan 6:30 varje morgon i två veckor gör dig inget...vi är jetlagade och det funkar finfint...
 
Du är redo för säsongstart, ny coach och några nya lagpolare. Mittpositionen som du trodde var din blir du av med snabbt då en back bryter benet och du måste hoppa in i backlinjen igen. Du är dock bra där också och trivs.
 
 
 
Du bryter tån när du spelar inomhusfotboll hos bästa polaren...klantigt men så typiskt dig..haha. Du klipper håret kortare och kortare...snart har alla blonda lockar klippts bort...
 
Bar mitzvah inbjudningarna börjar rulla in men det är inte alls din grej...meningslösa och trista..haha.
 
Min fina Blondie, du är fotboll, du vill bara vara fotboll och det är så härligt att se din passion för denna sport. Vi stöttar dig på vägen mot dina mål, inga drömmar är för stora det är bara att köra. Du lyssnar på motivationsvideos/tal och tar till dig, du sätter händerna i sidorna och tänker stort.
 
Du är en bror av rang, en hundägare av högsta klass, ingen har en sån speciell kontakt med Wrecker som du, ni är ett, helt fantastiskt. Du har ett stort hjärta, ännu större integritet, är slarvigare än få och äter frukt som en apa. Din attityd är 100% och det gör oss grymt stolta. Om du behåller den och ditt fokus på det du vill så kommer du att gå långt...vem vet, kanske når du dina drömmars mål...
 
 
 
 
FRANCA
 
 
 
 ditt år har varit all about horses och du är fortfarande den gladaste lilla ungen som finns.
 
Du blir avkastad första gången och det firas med cupcakes som traditionen bjuder! Du gillar.
 
 
 
Din dans fortsätter men det är inte samma gäng längre och trots att du älskar Ms Vicky så blir det din sista vår med hennes underbara kreativa dans. Lite sorgligt....
 
Wrecker och du bondar och ni är ett radarpar när vi går i skogen och i parken. Du kan leka med honom i timmar och han älskar sin "syster".
 
 
 
Du tävlar i ridning och det går för det mesta galant men ibland glömmer du bort att man måste tänka på ALLA moment och när tårna pekar ner och armarna fladdrar så blir det avdrag. Lite snopen blev du vid en av tävlingarna men du lärde dig att man inte "bara" kan rida...
 
 
Ditt fotbollslag har superkul och avslutningen blir en galen tillställning.
 
 
 
Sommar i Sverige blir en hit, du njuter av att vi bor grannar med en av dina bästisar, du hojjar runt och har din egen mobil...frihetskänslan är total och du gillar det!
 
 
Du går på seglarläger på Klockis med hela ditt gäng från ön, piratfesten på slutet blir en höjdare...du gick all in..
 
 
Att åka båt blir en favorit och du vill ut hela tiden. Du fick vara den som premiär åkte med pappa...stolt som en tupp satt du i iskallt ösregn..pappas tjej.
 
 
 
Du introducerar oss för Franco...ditt alter ego...
 
 
 
Sommaren går fort och snart drar vi hem till USA igen...
 
 
Dags för ridläger i två veckor...du kan vara där 24/7 om du själv fick välja, en riktig stalltjej har det blivit av dig.
 
 
I Hamptons är du och Emma systrarna ni aldrig fick...
 
Skolan börjar och du hamnar i samma klass som din bästis igen..hurra! Dessutom fick du vår favorit 4th grade lärare Mrs Harper. Nu har hon haft alla våra kids, skönt, vi känner henne och hon har en galet skoj humor vilket vi uppskattar!
 
Fotbollen börjar men tyvärr måste du stanna kvar i U9 eftersom du är född sent på året...inte samma kuliga lagkänlsa i det nya laget men ni är grymma och vinner allt hela tiden...det bllir på gränsen till trist tycker du...det är mer utvecklande att få kämpa i motvind som du själv säger...sant sant.
 
 
 
Dags för födelsedagskalas och det är Boxtroll och Mustachtema..så mycket du. Inga rosa sminkpartyn här inte.
 
 
 
Du får äntligen börja spela ett instrument, cello blir det till min stora lycka..haha...vad är det för fel på violin? Du övar på och är noga med att ta med den hem när du ska.
 
Hösten knallar på och det är fotboll, hästar och kompisar.
 
Min stora stora tjej, kanske inte så gammal ännu men du är klok som en bok och har ett hjärta av guld. Förståndigare än någon annan i den här familjen. Du tar hand och vänner som kanske är lite blyga, hjälper de som behöver hjälp, älskar alla djur men framför allt hästar och hundar. Alla böcker du läser, filmer du ser och uppsatser du skriver handlar om hästar och hundar. Än så länge...
 
Du har en stark tro på dig själv även om du ibland är lite blyg i stora sällskap, du gillar inte när det är skränigt och flamsigt... däremot är du grymt bra på att flamsa till det på egen hand haha.
 
Jag hoppas att du kan fortsätta vara en sån fin vän som du är, få behålla din starka personlighet.
 
Du är saltet i vår familj.
 
 
MAKEN
 
 
2014 blev ett livsstilsförändringarnas år för dig. Du började gå till en PT och dina gamla gymråtta sidor vaknade till liv igen. Till en början i ett kom-igång-igen-tempo men du blev snabbt hooked på styrkedelen och framförallt lyft. Du har tränat på elitnivå för länge sen så det är inte några nyheter för dig direkt men det har varit så skoj att se den passionen komma tillbaka. I like!
 
 
 
Du hjälper som vanligt folk i din omgivning som visar driv och ambition, det är en av dina finaste egenskaper i mina ögon. Att du alltid lyssnar, ger råd och hjälper på olika sätt där du kan. Du är klok som få och en känsla för affärsidéer och business. Du lär mig saker hela tiden, jag som alltid är den naiva, godtrogne och som ständigt går på nitar..haha.
 
 
 
Annars har du varit lika härligt spontan som du brukar. En vecka innan påsk ringde du upp min mamma och sa "glad påsk, ditt påskägg blir en resa hit...om 10 dagar". Ingen är så gullig mot sin svärmor som du. Ingen.
 
Eller när du "bara" skulle byta motor till båten vi köpte förra året...och kom hem med en sprillans ny monsterbåt...Calle W har belagts med besöks/samtalsförbud till denna sommar. Han kan sälja vad som helst till dig...
 
Eller som när vi går i Aspens galet knasiga affärer och du ser ett par cowboy boots och tittar på mig och säger.. klart du ska ha dem. Bara sådär.
 
 
 
Jobbet är fortfarande ok, det är en lång commute men du klarar den genom att du ser fram emot träningen hos din tränare Sal. Wall street bjuder annars som vanligt på hårda nävar, rävspel och annat skoj. Jag skulle aldrig vilja jobba i din värld...aldrig.
 
 
 
Jag är lyllig över att du hittat tillbaka till träningen, du får så mycket energi och det är ditt sanna jag som visar sig. Vi delar glädjen i träningen och det är sjukt kul att köra våra söndagspass tillsammans, jag stångar mig blodig för att vinna, du är lite mer layed back..haha. Trots att jag spöade dig i Murphen på Memorial Day så är det din favoritWOD, du gjorde den flera gånger i somras...ugh.
 
 
 
Skidåkningen är fortfarande ditt allra bästa, flera resor per år blir det, ibland kombinerat med jobb. Tyvärr fick du dra tidigt från vår Italien resa och det störde din skidrytm..som plåster på såren bokade du på nästa års resor direkt vid hemkomst. Man kan aldrig vara ute i för god tid är ditt motto.
 
 
 
Du är min bästa team mate och någon jag aldrig vill vara utan. Varje gång du reser på jobb så saknar jag dig, mer och mer för varje år.
 
 
 
JAG
 
 
 
jag börjar mitt 2014 med att hänga med min tränare till hans nya gym och börja köra lite mer regelbundet och bad ass. Jag kör tennis i början av året men av olika anledningar slutar jag, trist men jag hinner inte lägga mer timmar på träning. Jag får min årliga släng av bronkit och mitt tålamod testas då jag inte får träna på ett tag...urk. Inte min tekopp.
 
 
Bloggträff i NYC och jag älskar allt den här bloggen har givit mig!
 
 
 
 
Bloggen kör även en 100 days of happiness och jag klarar att hålla det i typ 70 dagar. En bra utmaning då man faktiskt måste hitta saker som man är tacksam och glad över. Bloggen fylls också av snack om ålder och jag kommer fram till att jag ÄLSKAR min ålder. Vill definitvt inte vara yngre. Något mindre kul med ålder är att jag upplever vargtimman mellan 3-4 varje natt. Klarvaken.
 
 
 
 
Något annat som jag skriver en del om är frågan om jag lever en lyxtillvaro eller i ett "fängelse" där jag är osjälvständig och beroende.
 
 
Min Mål-bild som jag visade min tränare i Januari.
 
I början av året sätter jag upp mål med min träning och även om ett sixpack inte stod på den listan så lyckas jag komma dit innan sommaren. Så glad. Och stolt.
 
 
 
Sommaren i Sverige slår rekord i socialt umgänge men jag är också med i mitt första lopp, Vem Springer Du För på Sandhamn och jag kommer in som fjärde snabbaste tjej. Stolt igen. (Nu baxnar väl Jante Sverige när jag skryter så här...haha).
 
 
 
Som vanligt känner jag en stark hemlängtan i slutet av vår Sverige sommar, älskar att jag känner så, jag har två hemma som jag gillar lika mycket. Avsked däremot...nej det är ingen höjdare någonsin. Blir svårare och svårare.
 
 
Innan jag åkte blev det hollaballo hemma hos mamma. Jag fick en efterlängtad och kär återförening med släkt jag inte sett på alldeles för länge. Kärleken och saknaden jag känner för min familj går inte att beskriva..
 
 
 
Jag tränar hela sommaren på Seglarhotellets gym och när vi landat i USA så går det inte ens 24 timmar innan vi är med i gymmets tävling. Personrekord sätts av oss alla och jag är...just det...stolt igen.
 
Jag blir lite too excited och drar till ryggen men fortsätter träna andra muskelgrupper och klarar att få den bra utan att sluta träna - phew.
 
 
 
Jag hittar dock en balans med träning och annat i livet. Det funkar inte att vara galen och tro att man är någon superkvinna hur länge som helst. Balans är nyckelordet och jag lär mig det den hårda vägen.
 
 
Jag är och förblir en die hard soccer mom men varje tillfälle som ges kollar jag givetvis på Filip när han kör Football och Lacrosse. Står i timmar på sidlinjen och ser mina kiddos utvecklas, kämpa och njuta av sina sporter.
 
 
No-pants-til-November är en utmaning som jag älskar...trenden med knähöga strumpor är en räddning ibland...
 
Jag saknar min bästis T som har det ganska tufft hemma och jag känner hur stort avståndet mellan oss är...vill vara där för henne.
 
 
 
Under året har jag bitit mig i tungan mer än en gång pga tränare och vuxna som verkar glömt bort att det är barn de tränar/påverkar. Jävla dårar och idioter, man känner för att skrika något fult rakt i ansiktet på dem. Maken hindrar mig. De är bra. 
 
Keep Calm
Karma will finish it
 
Det blir mottot att leva efter.
 
 
Balans i livet, värdet av äkta vänskap, barns behov av en konsekvent och fast hand att hålla i när vuxenvärlden flippar är några av lärdomarna jag tar med mig från 2014.
 
Året som blev lite av ett "mitt-i-mellan-år".
 
Jag är laddad till tänderna att köra hårt och vi har ett fantastiskt 2015 framför oss med nytt sommarhus, nya träningsmål, High School och nya lag för kidsen.
 
 
Tack 2014 - jag lärde mig massor.
 
Nu kör vi!
 
 
 
 
 

Nu kör vi...ÅRSKRÖNIKA 2013 - kanske världens längsta inlägg...

 
 
Vi började 2013 med nyår hemma efter hemkomst från en helt magisk vecka i Verbier...kärlek vid första ögonkastet för mig. Så kul vecka med massa härliga vänner och tokfint väder och massvis med snö!
 
 
Sen körde vi nytt år och jädrans vilket år!
 
 
Vi hade football mania som vanligt, satt med skämskudde och såg Mr Liar Liar alias Lance Armstrong ljuga sig blå i ansiktet med Oprah. Maken var hemma den längsta perioden någonsin pga Sandy och vinter. Enzo började bli gammal och använde golven som toa och luktade skunk, men han var förstås fortfarande världens finaste.
 
Super Bowl med Familjen S blev ett minne med strömavbrottet och Beyonces fantastiska framträdande. Vi firade med Ray Lewis och hans Baltimore Ravens. Mitt lag vann HURRA!!
 
Skolskjutningarna fortsätter och man blir lika skakad varje gång. Diskussionen om vapenlagarna är helt omöjlig att förstå sig på..trots att jag verkligen gav den ett försök.
 
Råmjölk gör entré i vårt kök och det är kärlek vid första ögonkastet. Även kanelbullelängder hittar sin plats på veckomenyn. Jag äter inte kolhydrater de första två månaderna vilket känns helt sjukt att jag klarade. Men det gick. Jag mådde bra men skulle aldrig kunna leva utan dessa godsaker.
 
Juicing blir min nya religion och jag juicar allt och lite till.
 
Boston maraton utsätts för bombattentat och jakten på förövarna sker utanför vår dörr och ute på Long Island Sound när vi åker färjan över till Long Island.
 
Vi fortsätter fixa i huset, jag köper glödlampor för $700 tur för dem att de ska räcka i 20 år. Vi letar den perfekta grå färgen till sovrummet...det gör vi fortfarande..haha
 
 
Isstormar och Stormen Nemo hälsar på och vi har snödagar till förbannelse.
 
 
 
Trevligare snö hittade vi i Champoluc dit vi styrde kosan på sportlovet. Mötte upp släkten med vänner och hade en härlig vecka med massvis med snö, sol, mat och skratt. Livet på en pinne!
 
 
Tillbaka i NYC såg vi en konsert som kommer att gå till historien. Swedish House Mafia på Madison Square Garden. Epic. Herr och Fru S var vårt sällskap och attans så skoj vi hade...
 
Vår sommar var i fara då elaka människor satte käppar i hjulet för oss. Men tji fick dem eftersom vi blev erbjudna att hyra Sandhamns bästa ställe. Stängs ett fönster...
 
 
 
Vi målade om huset i en väl vald grå nyans. Ett arbete som pågick i månader men fint blev det.
 
Jag åkte på cluster migraine, kanske det vidrigaste någonsin. Hela jag förändrades efter detta.
 
Bipollen gjorde entre och även det förändrade mig...haha.
 
 
Vi åkte ut till The Hamptons med Enzo och han njöt i 180 liksom vi...
 
Vårkänslor alldeles för tidigt, galna helger med lacrosse, fotboll och ridning som vanligt.
 
Vi får besök av familjen Reklamare och vi äter monsterhumrar och babblar ikapp!
 
Vi firade Svensk Valborg med nystartad Svensk klubb i Greenwich (heja Fru S och Fru Hovleverantör, bästa initiativet), tips promenix, korvgrillning och sång.
 
 
Vi hade besök av en vidrig wolf spider som fick mig att vara pinsam nog att ringa Handy Randy så att han fick komma och ta ut den..och döda den under Francas protest.
 
Äckelstopp i toaletten i källaren pga målarna ledde till avloppsvatten i hela källaren...örk..inte mitt bästa minne av 2013...
 
 
 
Juni regnade bort men det gjorde inget Maken köpte en HD som vi kunde stå och beundra när det inte gick att vara ute..haha
 
Jag fick en tjejhelg med Babbel Anna, en helg som är årets viktigaste, årets roligaste och årets galnaste.
 
Lämnade vårt gråa hus för att åka till Sverige, familjen, vänner och filmjölk.
 
 
Sandhamns vårt paradis avnjöts med de bästa av ö-gäng.
 
Vi tränade, spelade tennis, cyklade, sprang, åt hallongrottor och hurtbullar, drack fulkaffe och litervis rosé av bättre kvalitet, satt på Monrads och klippor, hade mössa och dunjacka men alltid shorts, firade 4th of July på äkta USA manér. Vi oroade oss för Enzo som blev sjuk på kenneln...inte roligt.
 
 
Kidsen gick på seglarläger, hängde med gänget, bastade på löken, åkte till alskär och sov över i båtar och hus, åt godis och glass till varje måltid. De gick på premiär på Tele2 arena och hejade på Djurgården
 
 
 
Maken var med länge, pendlade in till stan och sen blev han galen och köpte båt. Gilla honom...massor.
 
Jag åkte in till Stockholm och träffade vänner och statsministern, shoppade svenskt och längtade tillbaka till ön.
Fick segla med SCA båtar och njöt till 100%, vi hade en GNO med knorr och sen blev det lunchernas lunch! Alltid toppklass. Alltid underbart kul och Alltid det bästa av sällskap. Alltid.
 
Tillbaka till Djursholm och det som inte fick hända hände.
 
 
Enzo gick vidare till grönare ängar, blåare hav...
 
Sorgen och saknaden krossade mitt hjärta och gör så än idag.
 
Familjen blev viktigast och träningen min räddning.
 
Hemlängtan har aldrig varit så stark - ville bara vara med Maken...
 
 
 
Tillbaka i USA fick vi en fantastisk augusti med värme som vi saknat i den väldigt soliga men inte så varma svenska sommaren. Vi hängde på stranden och njöt med alla våra leksaker.
 
Skolan drog igång, sporter likaså, vardagen infinner sig. Jag njuter.
 
Jag åker på Maroon5 konsert i Hartford med mina tjejkompisar, kör dagens smoothie på bloggen och längtar efter att få ha stövlar till mina shorts.
 
Mina hormoner får frispel och mina däck blir sönderskurna. Kärleken för tennis avtar och jag är helt uppslukad av crossfit.
 
Jag och Filip åker på Crossfit tävling och kollar min tränare komma tvåa i Beast of the East!
 
Bästa familjen Monrads kommer på besök och jag ville låsa dörren och aldrig släppa iväg dem..
 
Mamma kommer och fyller huset med kärlek. Vi älskar att ha mamma här, hon är en del av vår familj, hon smälter in bra och har en given plats.
 
Vi har tokiga helger igen, football och Filip är QB med ett lag som är svårt att leda men han gör sitt bästa och blir väldigt uppskattad och uppmärksammad för detta.
 
 
Hösten är magiskt vacker, vackraste på över 20 år sägs det...det sprakar av alla färger och mamma är i himmelriket av lycka! Jag har en tjejlunch och vi sitter ute och äter i mitten av november.
 
Filip blir tonåring och han är en fröjd i humöret...väsenskilt från förra årets hormonella torktumlare!
 
 
Vi drar till Mexico och firar Thanksgiving för tredje året i rad - njutningen är total och maken och jag är träningstokar som kör tunga pass varje morgon klockan 6 och jag även ett cardio pass kl 16. Addicted much?
 
Tillbaka i CT drar inomhusfotbollen igång, vi bildar ett lag och döper dem till The Sacalos, lagtröjor trycks och killarna är sjukt stolta. Vi vinner...som vanligt.
 
Jag tränar som en tok, Filip börjar på Crossfit och blir hooked. Tog två sekunder. Även maken tränar nu regelbundet och vi kör tillsammans på helgerna..sjukt peppande och kul! 
 
Veckorna försvinner i decemberhetsen, jag prioriterar träningen för att inte bli sjuk..det funkar.
 
Jag fyller 45 och firas kungligt och traditionsenligt. Har aldrig mått bättre än jag gör nu. Tumme upp för det!
 
Svärpäron kommer och vi äter på Morandi och sen blir det jul med den argaste tomten i stan men generös var hen.... En kul jul med familjen i fokus, precis som det ska vara.
 
 
Vinkade hej då till familjen och så drog vi till vårt älskade Aspen där vi avslutade 2013 på ett alldeles perfekt sätt. Tillsammans, med tryffel pommes, världens mest effektiva liftsystem, Ajax, träning, trångt hotellrum och massa massa kärlek.
 
Vårt 2013 blev underbart.
 
Nu kör vi lite individuellt...(pjuu, det blir långt det här...håll ut...)
 
 
 
FILIP
 
 
 
Han började året med att klämma av en 360 i Verbiers pister vilket gjorde honom på ett rysligt gott humör.
 
Hela året har varit en fröjd humörsmässigt för den här unge mannen. Förra årets hormonella torktumlare har lugnat ner sig betydligt och han har vuxit både mentalt och fysiskt. Herregud, hur mycket kan man växa på ett år?
 
 
Han hade lite problem med att lista ut Middle school men avslutade 6th grade som en Honor student och det var helt och hållet hans egen förtjänst. Han ville, han vet hur viktigt det är, han kämpade. Hard work beats talent when talent forget to work hard. Inget kommer enkelt här i livet, det gäller att jobba om man vill nå sina mål.
 
Parkour och lacrosse är vårens sporter, han tog en plats i det högsta travel teamet i lacrosse och blev en av lagets nyckelspelare. Led igenom vissa matcher då han fick känna på Severs men det funkade!
 
En sommar som han sent skall glömma med vänner, båtar, läger och frihet på världens bästa ö fick honom att mogna enormt. Han är grym vår Filip, känner mig trygg att låta honom leva ett fritt liv i Sverige, han lär sig massor genom det och det märks tydligt när vi kommer tillbaka till USA. Han fattar rätt beslut när det är skarpt läge och låter sig inte påverkas av grupptryck.
 
Skolan börjar och han hittar ett nytt gäng - en trio 8th grade tjejer som blir hans core tillsammans med killarna i hans egen grade. Han håller sig undan kidsen som det står TROUBLE i pannan på.
 
Football tar över hans fokus from september och han lyckas knipa den eftertraktade positionen som Quarterback, det var hans mål, han kämpade som ett djur och lyckades. Han vet att det var hans hårda arbete som gav resultat, han skrev till och med en uppsats om det.
 
I slutet av året provar han på CrossFit då han ser min addiction och som förväntat så är det verkligen hans grej. Han är född med en helt ofattbar kroppskontroll, lär sig supersnabbt och är smidig som en katt och stark som en oxe redan från början. Eller vad sägs om att inte kunna hoppa hopprep ena dan för att tre dagar senare göra 21 double unders på raken eller att efter några försök klara av att göra butterfly pull ups...15 st i rad är rekordet.
 
Jag kan inte göra en double under eller en butterfly...just sayin..
 
Filip har mognat något helt enormt under det här året och han är en fröjd att vara med. Lugnare med inslag av typiska tonårsdrag. Men det gör inget, än så länge går det att prata med honom, få honom att förstå utan att skrika sig hes och smälla i dörrar.
 
Självklart har han stunder då han bara är en skitjobbig tonåring men det är jag bara glad för...vill ju inte gärna att han sparar allt till senare...sprid ut "det roliga" så blir det lättare att hantera.
 
Roligast är att om vi måste ge honom en konsekvens av dåligt uppförande så är det inte längre mobilen, datorn eller ipaden som är det värsta...det är att ta ifrån honom crossfit för en vecka...han blir som jag helt tokig..får abstinens och skärper sig på studs!
 
Min fina stora kille, din attityd är grym just nu, försök håll i den den kommer att ta dig långt. Fortsätt göra playlists och upptempo workout listor till oss, du har ett grymt musiköra. Kämpa på i skolan och ge oss ett A in effort, det är det viktigaste - precis som i sport, gör ditt bästa. Fortsätt att hänga med tjejer som Emma o Co, de är no-nonsense tjejer med skin på näsan, inga girly girls eller mean girls. Fortsätt att vinna danstävlingarna på alla Bar/Bat Mitzvahs, det gör mig stolt att du tar över den stafettpinnen haha.. Fortsätt hålla stilen, åk inte dit på den amerikanska slashas stilen, håll uppe DIN stil.
 
Det här året - ditt första som tonåring - kommer att bli awesome!
 
 
 
 
TOM
 
 
Tom börjar året med fotboll, förstås, galet mycket inomhusfotboll med det bästa laget som finns.
De vinner det mesta och Tom är lycklig.
 
Vi snackar framtid inom fotbollen, ska man köra Academy try outs eller inte, vill han? Det är en ständig fråga under året..jag vill att han har kul, det är viktigast.
 
Zlatan imponerar och din idoldyrkan blir större efter fantastiska mål som till slut blev belönade med Årets Mål av FIFA, där satt den - äntligen.
 
 
Sista terminen på elementary school blir ofantligt kul och lätt för dig. Du har en lärare som är allt annat än hård, en klass som till 90% består av dina bästisar - inte helt fel.
 
Under våren blir du och B ett par, well, hur mycket tillsammans ni är vet jag inte men du går hem med henne minst en gång i veckan och vi kan väl säga att hon inte bor direkt nära oss...men jag gillar att du gör det.
 
Du avslutar skolåret med en field day där ditt blonda hår gjorde avtryck..haha
 
 
Sommar i Sverige är en favorit hos dig och i år hade vi "tvingat" dig att gå på Löken och tänk, du älskade det...haha as if I didn't know you would! Hänget med gänget på Sandhamn är precis som för Filip det bästa för dig och jag älskar att se hur ni utvecklas av all den frihet ni tillåts ha.
 
Skolan börjar och det är Middle School för dig nu! Du hamnar återigen med 90% av dina kompisar, lyllo!
 
Ditt liv kretsar kring allt som har med fotboll att göra, din coregrupp av vänner mejslas ut lite mer och i alla oändliga carpools har du givit mig en amerikansk, en bosnisk och två mexikanska söner. Tackar säger jag, de är mina favoriter allihop!
 
Vi har lite "intressanta" matcher där din coach gör saker man kanske inte förväntar sig, vi väljer att lära oss av det istället för att bråka. Det är ju trots allt bara fotboll.
 
 
 
Tomelomen Skokartongen, behåll din inställning till fotboll, livet och skolan, den är helt rätt. Du skyndar långsamt och gör inget du inte först studerat noga. Fortsätt häng med ditt sköna gäng, du vet hur mycket jag älskar dem, smarta och sportiga.. Fortsätt vara min bästa match-tittar-polare dvs uppmärksam och intresserad. Fortsätt äta en miljon frukter om dagen, det gör ingenting. Fortsätt att äta över huvudtaget, dina hunger-humörsvängningar är inte att leka med. Fortsätt vara den ödmjuka kille du är, ditt hjärta är stort och du är en mumsunge utan dess like.
 
Det här året kommer nog din hormonbalans att börja åka racerbil..men vi är beredda. Du säger det själv ibland
 
"Mamma kommer du ihåg Filip förra året? Well, det är jag nu..."
 
Men vet du, du är du. Filip är en helt annan person.
 
Du är min Blondie, TomTom eller Barbie om du gör något superknäppt misstag på plan..Din gudmor kallar dig Solen och det är ett väldans passande namn. Du själv kallar dig Awesomeness och det är inte helt fel det heller.
 
 
 
 FRANCA
 
 
Våran lilla gullunge. Du har även detta år förgyllt tillvaron med din glada lilla personlighet!
 
Året började precis som 2012 slutade...med en oövervinnerlig kärlek till hästar. Stallet blev ditt andra hem och jag njöt lika mycket som du av det! Första horse showen går galant och du börjar samla ribbons, under året lyckas du med konsten att bli Champion i din division vilket inte är fy skam för någon som började rida på riktigt december 2012! Heja dig.
 
Vi blandar upp stalltimmarna med lite basket och lacrosse, det senare är du en riktigt duktig på efter lite privatlektioner med Filip. Han tar på sig rollen som din mentor och ni bondar för första gången sådär på riktigt.
 
Hål i öronen tas och det går bra med de där första men sen blir det lite värre. Efter massor av förlorade små juveler och en infektion bestämmer du dig för att gå tillbaka till de där första örhängena och de sitter där än.
 
Du dansar i Memorial Day Parade med din fantastiska dansgrupp, blir inbjuden att dansa på ett Veteran Hospital men tyvärr hinner du inte vara med då vi åkte till Sverige.
 
Du - tvingas av din elaka mor som tycker att lagsport är livsviktigt - att try out för Travel Soccer med dina kompisar. Du kommer med i U9 Gold men är inte helt övertygad om att du ska spela...som om du hade ett alternativ haha..
 
Sista veckorna i skolan är som en enda lång fest och du har superkul med alla dina fina vänner!
 
 
 
Sommaren på Sandhamn blev den första där du fick uppleva lite av den friheten som killarna har. Du cyklade till dina gulliga kompisar, du har ett eget litet gäng och ni hade superkul ihop!
 
 
Sandhamns Vänners seglarläger blir ditt första läger och du gillar det lite men mest inte men vill ändå gå tillbaka varje dag. Fast det är klart, du och Iza kappsejsade nästan första dagen, lite skräckslaget då..
 
Annars njuter du av bullar, cykling, bad och hittepålekar på vår fina strand. Du är i ditt rätta element på ön. Håret en enda stor tovva, smutsiga fötter och glass runt munnen. Precis som din mamma när hon var liten.
 
 
Hösten kom och äntligen fick du återförenas med din bästis i samma klass! Hurra!! Ni fick dessutom den gulligaste av fröknar och ni klickade direkt. Du är en mönsterelev och tar hand om alla som är lite utanför, den där Cool 2 B Kind kursen ni gick i början av året lärde du dig massor av.
 
Fotbollen drar igång och motvilligt går du dit...kommer tillbaka med stora glittrande ögon "Mamma, det är sååååå kul!!!". Såklart, jag sa ju det..hehe
 
Du blir en av lagets tuffaste spelare, Tom försöker lära dig trix med varierad framgång men du kämpar på och gör mål och snattar boll mest hela tiden. Heja dig!

Du är busy bee med massor av roliga aktiviteter men skolan sköter du galant ändå.
 
Finaste lilla puppan, du fortsätter vara den mest varmhjärtade lilla person jag känner. Fortsätt med det. Du saknar Enzo lika mycket som jag men vet du, snart är det sommar och då...då har vi en liten Wrecker som du ska få ta hand om precis som du tog hand om Enzo. Fortsätt vara den nyfikna tjej du är, våga fråga och sluta aldrig vara den fina kompis du är. Du är stark i dig själv och behöver inte ha en kompis brevid för att ha kul vilket jag är superstolt över, självständig och stark, det vill jag att du ska fortsätta vara hela livet. Fortsätt vara en tomboy, så mycket skojisgare och lättare än att vara en girly-girl, lovar.
 
Att ligga i din säng och mumsa innan läggdags, prata om roliga Enzo minnen, plocka fram dina små outfits i samråd med dig är ren och skär lycka. Fina fina puppan!
 
 
 
MAKEN
 
 
 
Det här blev året då han hittade tillbaka till sin träning, som han har längtat dit.
 
Som alla andra år har han jobbat som en tok, lyckats få till ett par skidhelger med kompisarna, fnissat med TråkJ minst en gång om dan, tagit välförtjänta tuppisar på helgerna, ätit pärlans kolor i smyg, planerat resor för sin familj, varit orolig för sin storebror, flugit med sin storasyster, fått köpa båt, uppfyllt en bildröm och en mcdröm. Äntligen har han haft tillräckligt lång tid på Sandhamn att han kommit in i ö-gänget, han har nog tom fått en ö-bästis! Jojo.
 
Finns ingen jag unnar att komma igång med träning, njuta av vårt paradis både här och på Sandhamn som Mr Make. Han sliter som ett djur i ett klimat som är så sjukt jäkla onajst (Wall Street är INTE en lekstuga), allt för att familjen ska ha det bra, vi ska kunna resa till alla fantastiska platser och för att vi ska kunna äta BRA ekologisk mat. Kärlek i överflöd sprider han min kära man..en äkta italiensk familjefar! La Famiglia, alltid prio 1!
 
Love you to the moon and back!
 
Du njuter av Football söndagar i soffan med killarna och mig lika mycket som du älskar att skämma bort och mumsa med din lilla puppa.
 
Just nu håller du på att förverkliga ytterligare en dröm, en dröm vi haft länge länge...håll tummarna åt oss är ni hyggliga.
 
 
 

JAG
 
 
 
Mitt 2013 blev så tokmycket bättre än jag någonsin kunnat önska. Ett favoritår helt enkelt!
 
Har fortsatt min ekologiska bana, jag juicar varannan dag, äter bipollen (oh lala) och äter det mesta jag vill. Mår allra bäst av det, ingen diet i världen funkar på mig, behövs inte. Jag tränar istället. Och det vet ni ju att jag gör helt sjukt mycket.
 
Träningen tog ny fart när jag träffade Mr Crossfit, han har ändrat min kropp TOTALT och alla sjukgymnaster som sa att jag aldrig mer skulle kunna träna kan ju dra något gammalt över sig..pyttsan. Aldrig har jag utövat mer effektiv träning än den här och bäst av allt är att det är kul, jag är beroende och älskar det! Ont i ryggen? Nope, no more!
 
Under året har jag kommit ännu närmare mina ö-vänner, de betyder något helt absurt mycket för mig. Jag fick i år säga adjö till en vänskap som inte varit sund på flera flera år, tillslut insåg även jag det och sa tack och hej.
 
 
Jag har gått på partaj i den lilla röda, lilla svarta och den glittriga. Lika kul i alla!
 
Cluster skiten gjorde något med mig, vi tror det iallafall...jag är lugnare och mina hormoner är liiiite mer balanserade. Bipollen har nog ett finger med i det spelet. Bra är det iallafall. Väldigt bra.
 
2013 kan sammanfattas med harmoni. Jag är lycklig, lugn och glad. Livet är en fest och tamigtusan om jag inte sitter på honörsbordet.
 
Jag tänker fortsätta att alltid försöka hitta det positiva i tillvaron, försöka att inte grotta ner mig i gnäll och tråkigheter. Självklart är det inte alltid rosenrött och glatt här men vet ni, det är livet och det får man faktiskt försöka ta sig igenom. Even this shall pass...så får man tänka. Och så får man försöka lära sig av allt knorr..
 
 
 
 
 
Är ni inte min familj och har läst enda hit är jag mäkta imponerad, men jag vet att jag har världens bästa bloggläsare - ni är guld värda och det går inte en dag utan att jag tänker på vad jag ska berätta för er. Inte en endaste dag.