Kalaslotta

Staying on top of your game
 
 
Livet snurrar på i full fart just nu.
 
Filip är i full färd att söka college - vilken stress det är för kidsen här och även för rookie föräldrar som vi. Lite som när man väntar sitt första barn, alla med barn har sju miljoner tips och råd.
 
Jag blir snurrig och har svårt att sortera vissa "råd". Tillslut bestämde jag mig - för både min men framförallt för Filips skull - att köra vårt race.
 
Alla kids är unika.
 
Vi har landat lite och nu skickas det ansökningar till höger och vänster.
 
Håll tummarna för honom nu.
 
 
 
Jag finner lugn i min träning och tennis men framförallt i skogen, där jag går varje dag med mina fina hundar.
 
Där samlar jag energi, andas frisk luft och lyssnar på poddar och dokumentärer.
 
Högt och lågt.
 
 
Hösten har varit minsta sagt annorlunda i vår familj.
 
Maken har jobbat 24/7, rest och slitit mer än någonsin.
 
Jag har hållt ställningarna hemma, varit så mycket stöd jag kan.
 
Är själaglad att både maken och jag är i hyfsat god form, annars hade han nog inte klarat det här trycket.
 
Träning och bra mat är ju mer eller mindre religion i vårt hem.
 
 
Men liksom alla stormar så mojnar de tillslut...tills dess kör vi på med våra rutiner. We go this.
 
 

 
Hyllning!
 
 
Igår förlorade världen ännu en legend.
 
Fantastiska Prince.
 
Alldeles för tidigt.
 
Jag ska erkänna att jag lite glömt hans musik..idag blev det Prince medley hela morgonen och SATAN vad med minnen man har till hans musik. Vilken artist han var, vilket musikaliskt geni och vilken grym musik han har bjudit oss på. Skandal att jag nästan "glömt"...
 
En sak som slog mig och maken är att istället för att sörja så HYLLAR världen honom. Det är liksom lite party över alla tributes på sociala medier och i media.
 
Precis vad han skulle ha velat tror jag.
 
 
 
Han var en renlevnad människa av rang, höga krav på sig själv och andra i hans omgivning.
 
Han var Prince.
 
The one and only.
 
Nu återstår faktiskt inte många av de där stora.
 
MJ, Whitney, Bowie...de försvinner en efter en...de där som inte går att ersätta, de som är och förblir legender.
 
Madonna, the Queen of pop...hon är liksom ensam kvar snart...
 
Dagens artister kommer aldrig komma upp i samma status som de jag nämnde ovan.
 
NASA kommer nog inte hylla varken Taylor S eller Bieber, Beyonce eller JayZ när de trillar av pinn...
 
Det gjorde de igår med Prince...en purple galax eller vad det nu var....wow säger jag..wow.
 
 
 
 
 
 
8 mars...en vanlig tisdag i min bok.
 
Internationella kvinnodagen.
 
Behövs den?
 
Tror inte att det blir ett dugg mer jämställt bara för att vi har den.
 
Alla dagar är våra om vi bestämmer oss för att de är det. Vi måste ta av oss offerkoftan.
 
Vad som skulle hjälpa i kampen om ett mer jämställt samhälle skulle enligt mig vara om kvinnor började stötta varandra lite mer. Vi är mästare på att skälpa snarare än att hjälpa varandra.

 
Vi är grymma på så många sätt.
 
Män är grymma på många sätt.
 
 
Jag tycker inte det är helt galet att ha rosa kläder på varken tjejer eller killar, jag tycker att superhjältar kan vara super oavsett kön, jag vill att mina barn bejakar alla sina sidor oavsett om de är "typiskt tjejiga eller killiga".
 
Där vi bor är det lite 50-tal fortfarande, då blir det viktigt att vi som föräldrar visar våra kids att så måste det inte vara det är inget som är skrivet i sten. Visa dem att alla är lika värda oavsett kön, hudfärg, religion och nationalitet.
 
 
Feminist javisst om det handlar om att se till att vi alla har samma värde och villkor.