Där kom den...

 
 
Häromdan postade jag den här bilden på Instagram och skröt lite om hur stolt jag var över Tom och hans fotboll. Han är en grym spelare (japp, jag har bott här tillräckligt länge för att tycka att det är ok att skriva så om mina barn), motiverad som få och med ett fokus som jag avundas.
 
Obesegrade i årets första showcase i Virginia
 
Hans lag i år är so far obesegrade (5-0 i matcher med en skön målskillnad på 18 mål), de har en kemi som är oslagbar och det är precis det som gör de så bra, de är ett lag, inga stjärnspelare och undersåtar utan en enhet.
 
 
 
Vi har haft lite problem med att klubben plockar spelare från oss och sätter i lag som inte har samma kemi, inte har samma framgång, allt i hopp om att de ska lösa det lagets problem.
 
 
 
Vi klarar oss galant ändå, för som sagt, det här laget är en enhet som inte är beroende av någon.
 
 
 
Tom älskar sin tränare, sina medspelare och allt som har med dessa att göra. Han ser fram emot varje träning, match, resa med dem.
 
Och precis när han är i ett "perfekt" lag så händer det....
 
 
 
Uppvärmning på träningen i tisdags.
 
En hög boll, han vill ta ner den, gör en scorpion och faller fel på sin högerfot...
 
 
Vristen bruten på två ställen, ett draget ligament och jävligt ont rent utsagt.
 
Spenderade en timme (japp, inte mer!!!) på akuten där de röntgade och undersökte, konstaterade fakta och lindade om benet ordentligt. Hänvisade till ortoped och operation.
 
 
Vi höll modet uppe men när läkaren sa "broken" då föll det lite...av förklarliga skäl.
 
 
Filips svar när jag skickade bild och förklarade vad som hade hänt - ett ganska tydligt bevis på syskonkärlek i mina ögon, det första han tänker på är att han måste köra tidigare på mornarna för att Tom inte ska behöva gå så långt på kryckor...
 
Tom var vid gott mod och hade iofs ont men inte så fasligt dagarna innan operation.
 
 
Operationen gick bra och han älskade att vara nedsövd...best sleep ever tydligen.
 
Första dygnet var kanon, inte mycket smärta alls han kunde till och med gå och kolla på sitt lag som återigen vann stort på hemmaplan
 
 
Solen strålar - det är typ 30 grader varmt här...
 
Efter detta så kom smärtan dock och resten av helgen och även idag är han jättesmärtpåverkad och mår inte prima direkt.
 
 
Var tvugna att åka till läkaren och lätta lite på omläggningen.
 
Hoppas att det ska bli bättre imorgon. Det passar inte Tom att behöva vara still och ha ont.
 
Håll tummarna att han mår bättre imorgon...
 
 

Home sweet home...

 
Vardagen börjar närma sig.
 
Vi har acklimatiserat oss till USA tid och värmen.
 
Fotboll spelas för fullt.
 
Ridläger varje dag.
 
Matt träningarna avlöser varandra.
 
 
Jag går i skogen med hundarna och viftar bort mygg och andra flygfän...
 
 
Vi kollar Arsenal förlora och Real tokvinna mot Barca!
 
 
Jag boxas och svettas floder...
 
 
Jag gör mitt "höst-outfit-bild-bibliotek" för att underlätta dagar när jag får hjärnsläpp och inte vet vad jag ska ha på mig...tänkte att jag då ska plocka fram mitt bibliotek av bilder och välja outfit och vips så var det klart.
 
Ett bra sätt att rensa garderoben och sortera lite!
 
 
Jag och Franca har en tjejkväll efter en av hennes fotbollsträningar - supermys på den.
 
 
Jag testar yoga med min wingwoman i Rye och hänger vid poolen, babblar hål i huvudet på alla runt omkring och äter en smarrig sallad!
 
 
Livet rullar på helt enkelt.
 
 
 
 
 

Sommar - vänner, de där som vi saknar hela året...

 
När vi kommer till Sverige så är det ett hyfsat fullspäckat schema som väntar oss.
 
Mycket socialt som ska hinnas med. Ibland blir det nästan lite mycket och jag och maken är ganska överrens om att de spontana träffarna blir de allra majsigaste.
 
Ni vet när man drar ihop en middag eller lunch av det man har i kylen just då, någon cyklar ner till bageriet och köper chokladbollar eller hallongrottor till efterrätt...
 
När timmarna bara rullar på och man kör så länge alla orkar...
 
Familjen Lilla U är en sån familj - som kör på uppstuds, hajkar över med båt från sitt superfina ställe i skärgården.
 
Med dem har vi ALLTID kul...eller vänta vi har SJUKT kul...skrattar så vi kiknar åt Röven och Trumpeter.
 
 
Spontanluncher och drinks på Monrads hör oxå till favoriterna...
 
Här träffar man alltid någon och kan hänga hur länge som helst...
 
 
...ibland har man turen att träffa på fd personal från Monrads...
 
 
Vårt deck är alltid öppet för en paus i power walkandet, hundpromenaden eller bara för dem som tittar förbi för en kaffe och ett dop! Jag ligger här i bikini och tar emot haha...
 
 
gamla vänner från USA som tar Vaxholmsbåten ut kan få sig en lite båttur!
 
 
Sommardrinkar och luncher med våra härliga övänner avlöser varandra...
 
Blir så glad när jag ser dessa underbara o vackra kvinnor - vilken flax jag har som kan kalla er mina vänner!
 
 
 
Sa jag att vi har galet kul med Lilla U och hennes familj?
 
Galet...GALET kul.
 
 
Världens bästa U
 
 
Inte ens regn och dunjackor i Juli får oss att sluta skratta...
 
 
Fantastiska kvällar på magiska bryggor...svårt att beskriva hur härligt det är för de som aldrig varit i Skärgårdarnas skärgård....
 
 
Även hundarna har sin squad...här är Mavvans tjej Charlie...
 
 
När man lyckas samla makens gamla grabbgäng med familj och kör en middag på Bullandö, ja då lever man ett gött liv!
 
 
Gulligt va!
 
 
Några av de finaste människor jag vet.....saknar dessa två varje dag.
 
 
VD & Finanschefen, jojo...
 
 
ögänget var lite splittrat iår pga konfa och jobb men de är tighta ändå, ingen kommer emellan de här vänskaperna. De är för livet...
 
 
...för livet ja. Den här fina mäniskan har jag haft lyckan att ha i mitt liv väldigt länge. Hon vet allt om mig, kan mig utan och innan, ser hur jag mår utan att jag behöver säga något. När man har såna här vänner så ska man vara väldig väldigt tacksam. Inte alla som har. Saknar dig varje dag Anna...
 
 
 
That's all for now!