My heroes honoring the REAL heroes...

 
Memorial Day
 
I min träningsbubbla gör man då en traditionsenlig workout som kallas The Murph.
 
‘Murph’ is named after Navy Lieutenant Michael Murphy, who was killed in action in Afghanistan June 28th, 2005. He was 29-years-old. After graduating from Penn State University in 1998, Murphy rejected offers to attend law school and instead accepted a commission in the United States Navy and became a SEAL in July 2002. For a man whose nickname was ‘The Protector’, the decision made perfect sense. In fact, when Murphy was in the 8th grade, he was suspended from school for fighting with bullies that were trying to shove a special needs child into a locker. And Gary Williams, author of “Seal of Honor,” a biography of Murphy, recounts a story where Murphy protected a homeless man who was collecting cans from a gang of thugs.
 
 
Maken älskar den här WODen...själv har jag gjort den en gång och känner att det räcker haha...
 
Filip och Tom skulle haka men Tom var helt slut efter att ha spelat fotboll i den där stekande värmen så han stod över och gör den på fredag istället.
 
Vad är då en Murph workout?
 
1 mile run (1,6 km)
100 pull ups
200 push ups
300 squats
1 mile run
 
Kul va?
 
En äkta Murph görs dessutom med en 20lbs viktad väst på.
 
De flesta hoppar över västen...men maken kände att ha nog skulle göra med väst ändå...
 
 
 
 
Jag är mäkta impad av hur han och Filip tog sig igenom de 45 min, Filip peppade sin pappa och jag och Johan räknade rundor (jobbigt som tusan haha), man gör ofta den här uppdelad i 20 rundor av 5 pull ups, 10 push ups och 15 squats.
 
 
 
Det är en tuff workout...inget man struttar igenom direkt...
 
Efteråt drog vi hem och Matt kom över och tränade mig och Johan i vårt eget gym haha..lite mildare program kan man säga.
 
Sen blev det burgers and fries hos Slaktarn innan vi vinkade av Johan.
 
Nu är det nära...snart drar vi...Sverige Sverige Sommarland.
 
 
 
 

Tournament weekend!

 
Efter en skön morgonträning med Matt, Maken och Johan (en av våra bästaste vänner som är här som sällskapsdam åt maken över helgen) så satte Tom och jag oss i bilen och drog söder ut.
 
Strålande strålande väder och varmt så in i bomben var det när vi kom fram till Tuckahoe Turf Farm i NJ.
 
En vinst och en förlust blev första dagens resultat.
 
 
Vi hade flax och fick plats i tältet där de visade Champions League finalen...tyvärr vann inte mitt lag...men men.
 
Men här vilar inga sorger...jag hittade Kevin som gör jordens bästa sallader...åh saknade honom förra året. Utbudet på såna här turneringar lämnar ganska mycket att önska eller vad sägs om Fried Oreos...vem kom på det kan man undra...urk. Kevins sallader är organic och underbara!
 
En supersen middag med bästa gänget och sen till hotellet som till skillad från förra årets DISASTER var magiskt fint. Vi lyckades knipa en svit med två sovrum, två badrum, kök och vardagsrum...haha. Sjukt ju. Att det sen var minusgrader hela natten eftersom jag inte förstod mig på termostaten är en annan femma..
 
 
 
Dag två började sent så vi fick sova, äta dundersmarrig frulle och killarna hann med lite basket innan löpningen.
 
 
 
 
Vi handlade proviant på Whole Foods - som förövrigt kan vara en av de finaste jag någonsin varit på...
 
 
Iväg till matchen och Tom fick till ett mål och vi spelade oavgjort. Lika poäng men eftersom de gick på inbördes möte så kom vi inte till final...tyvärr.
 
 
 
Men de kände på bucklan iallafall..haha
 
 
 
Hem till CT igen och det gick otippat smidigt.
 
Middag och rulle innan vi alla slocknade.
 
Sista turneringen för Tom...nästa år är han förhoppningsvis på Academy laget och de kör Showcase's.
 
Men Franca kommer åka hit och få njuta av den här fantastiskt välorganiserade turneringen.
 
KUL!
 
 

Maken har en ny kärlek......

 
 
En mattsvart pärla som får honom att le 24/7....
 
Vi andra är inte helt ledsna över den nya familjemedlemmen....