Hamptons baby!

 
 
I lördags drog vi till Hamptons
 
Självklart var det ENDA dagen på hela lovet som var lite risig. Eller risig, det var inte strålande sol och 20 grader.
 
Men ljuset var magiskt och vi slapp regnet.
 
Mamma och Filips fantastiska flickvän var med denna gång.
 
Bildregn från vår dag...
 
 
vacker överfärd från Bridgeport till Port Jefferson
 
 
 
Pit stop på Pierres förstås...
 
In i bilen igen...
 
 
på med cowboysar bootiesarna för nu var det dags för det som Franca har tjatat om i nästan ett år...
 
 
Fyra av sex skulle upp på hästryggen för en och en halvtimma på stigar och strand!
 
 
Alexa ääääälskade att hon var tvungen att ha en hjälm som var sju storlekar för stor...hon har tre egna hästar och tävlar massvis, hon är ganska picky med sina ridgrejer. Jag tyckte det var superskoj som ni ser..haha..elaka svärmorsan!
 
 
Franca var lyllig på sin superhäst Joe, han galopperade när vi andra travade...jag var mäkta avis..
 
 
som ni ser är det Western vi red...inte helt bekväm sadel men jag fick till en skön vilda western look tillsammans med mitt armband...för sånt är så viktigt...att man matchar...när man rider...
 
 
Ner på stranden...underbart...
 
 
stallet är inte det mest välskötta framförallt inte om man jämför med Alexas som vi var på dagen innan..har jag bloggat om det?
 
 
Jag var lyllig på hästryggen...har saknat det här. Red som liten (inte så mycket men tillräckligt) och tog upp det igen ett år innan jag blev gravid med Filip...sen blev det naturligt att lägga det på hyllan igen och sen har det liksom inte blivit av att jag kommit tillbaka. HAr pratat med Francas ridlärare som erbjuder mig en spot i hennes vuxengrupp...är dock lite rädd att säga ja...tänk om jag blir obsessed...som med allt annat jag gillar...hur fasen ska jag hinna med det? Vilka problem va? Hahaha
 
 
Dags för lunch!
 
Nytt ställe - inte likt oss jag vet men ibland är vi lite wild..
 
Organic och toksmarrigt. Jag körde en wrap utan wrap..och en magisk grön juice..
 
 
Det var ju den judiska högtiden Passover den här helgen så stället var fullt av judiska ungdomar som pratade så högt att man knappt hörde vad man tänkte...
 
 
 
En glass på Scoop du Jour och sen det obligatoriska besöket hos RRL...denna gång blev jag med en ny jacka...otippat...maken gick därifrån tomhänt, har nog aldrig hänt förr.
 
 
Trött fotbollsson...snäll mamma...
 
In i bilen och byte av skor igen...nu ugg's...stranden nästa!
 
 
 
och ja...de fick hoppa..alltid.
 
 
 
de tror fortfarande att de är snabbare än Wrecker...haha..
 
 
snäckor...superviktigt att vi tar hem...sen ligger de i min bil i ett halvår innan jag lägger dem i en hög på tomten..
 
 
Mina fina med sin älskade Mimi...de ÄLSKAR att ha henne här, hon är kanske jordens bästa mormor!
 
 
den här...honom gillar jag...massvis. Det kan gunga som fasen men vi är alltid ett.
 
 
Wrecker gräver och Franca hjälper till...jämt...man undrar vad han letar efter.
 
Vi vinkade adjö till vår favoritstrand och satte oss i bilen för att återvända till CT.
 
Vi tankar energi för veckor när vi är här, det ÄR verkligen vårt Haven. Jag är så glad att jag har kids som gillar att bara vara ute, gå på en strand i en skog, på en hike...de är uppvuxna så. Stolt över det.
 
Jag, jag blir en ny människa när jag varit här..framförallt när jag har med mig hela familjen plus de där som betyder lite extra, som mamma och Alexa.
 
 
 
 
 
 
 
Hamptons

Vardag

 
fortsätter vara superbusy här i hemmafrububblan.
 
Maken drog idag, vi ses inte på länge..trist...alltid trist.
 
Schemat är fullspäckat - förstås - alltid så när han drar, då har vi turneringar och extra grejer typ varje dag haha...
 
Men det funkar, jag reder mig alltid. Har ett grymt nätverk här.
 
Idag hann jag med en lunch med en kompis som flyttat till västkusten, alltid kul att ses och gott var det.
 
Jag ska visa bilder från Hamptons när vi red...det var så kul.
 
Det kommer...ska bara...ja ni vet hur det är ibland.
 
 

Hej då mamma....

 
Min fina fina mamma.
 
Nu har hon åkt hem till Svedala igen.
 
Det gick alldeles för snabbt den här gången. Det säger jag iofs jämt när hon är här på våren. Är ju så van vid hennes långa visit på höstarna.
 
Det är en sån lycka att ha henne här, hon är en stor del av vår familj och smälter på direkten.
 
Mina barn blir lugnare och njuter massvis av att ha sin Mimi så nära.
 
Hon spelar kort, kliar på ryggar, babblar, skrattar och äter hamburgare med oss.
 
Är så toktacksam att jag har en mamma som är så pigg och alert, hon fyller faktiskt 80 i sommar. Det kan ingen tro om henne, ingen.
 
Älskar dig fina mamma, snart ses vi igen...
 
Kärlek och saknad.