Godmorgon New York! Ropade jag på skånska ut genom gluggen i vårt fönster på 14:e våningen när vi vaknade klockan 6.12!
Åh vi sov som små prinsessor hela långa natten (med några små avbrott för "men oj vad tyst det är" och "men oj varför måste poliser, brandbilar och ambulanser låta så mycket").
Började förstås dagen med babbel babbel i några timmar innan vi drog oss ner för frukost grande.
Frukost är nog det bästa som finns, vi frossade.
Ut igen och det var två ganska trötta men väldigt fnittriga svenskor som strosade in och ut i butikerna på jakt efter bla skor till Filip.
Top Shop besöktes herre min gud vad vi skrattade, insikten om att man inte har Sofi Fahrmans kropp var hysteriskt rolig.
Skor hittades och sen var det dags att dra sig tillbaka.
Dags för avsked.
Fasen vad jag avskyr det. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, avsked är det värsta med utlandsboendet.
Jag vill inte säga Hej då, jag vill inte.
Bästa Babbel Anna, trots att jag är hes och har ont i halsen av allt babbel och skrattande så önskar jag att du var kvar här. Min fina vän som betyder så oerhört mycket för mig. Kom tillbaka...vi var liksom inte klara..
Lovisa
Visst är avsked jobbiga, och tyckte också det var värst med att bo utomlands! Hoppas du mår bättre och njut av minnena tills ni ses!
Vilken härlig bildkavalkad du bjuder på. Vill åka NU till NY.