ni kommer ihåg att jag var lite för het på gröten efter den där tävlingen vi gjorde, körde på för hårt och gick lite in i en träningsvägg.

 

Jag bestämde mig för att köra en vecka utan styrketräning. Ryggen strejkade och jag har sprungit hos min kiropraktor tre gånger i veckan.

 

Det var en otroligt nyttig upplevelse för mig att vara borta, tvingas vara borta kanske jag ska säga. När jag kom tillbaka och blev det ytterligare en lärdom i att känna på hur det är att förlora styrka, ork och humör i ett gym. Tårar var nära, jag var sååå besviken på mig själv. Min tränare var strikt med att vi skulle böjra långsamt, det var svårt för mig att acceptera men jag gjorde det..med tårar brännande och en inre ilska. Va faan, jag drog i med ett PR för bara några veckor sedan!!

 

Men vet ni, jag har verkligen lärt mig. Jag måste lyssna. Jag måste göra som jag blir tillsagd av de som faktiskt vet bättre än mitt överpositiva jag gör. När ens 26 årige tränare får en att inse att man är sjukt naiv och uppför sig irrationellt så känns det sådär. Jag, 46 år...borde veta bättre. Han förstår dock hur jag tänkte..säger han..haha.

 

Ibland måste man lägga sig platt, erkänna för sig själv och omgivningen att man fattat ett (eller flera) inte så genomtänkt(a) beslut.

 

Det är aldrig försent att lära sig en läxa.

 

Min rygg är helt smärtfri nu.

 

Imorgon kör vi på igen - utan att gnälla på intensitet och vikter.

 

Man kan ge järnet ändå, lovar, jag dryper av svett och är helt slut oavsett.

 

Do over, do it right.