Där kom den...

 
 
Häromdan postade jag den här bilden på Instagram och skröt lite om hur stolt jag var över Tom och hans fotboll. Han är en grym spelare (japp, jag har bott här tillräckligt länge för att tycka att det är ok att skriva så om mina barn), motiverad som få och med ett fokus som jag avundas.
 
Obesegrade i årets första showcase i Virginia
 
Hans lag i år är so far obesegrade (5-0 i matcher med en skön målskillnad på 18 mål), de har en kemi som är oslagbar och det är precis det som gör de så bra, de är ett lag, inga stjärnspelare och undersåtar utan en enhet.
 
 
 
Vi har haft lite problem med att klubben plockar spelare från oss och sätter i lag som inte har samma kemi, inte har samma framgång, allt i hopp om att de ska lösa det lagets problem.
 
 
 
Vi klarar oss galant ändå, för som sagt, det här laget är en enhet som inte är beroende av någon.
 
 
 
Tom älskar sin tränare, sina medspelare och allt som har med dessa att göra. Han ser fram emot varje träning, match, resa med dem.
 
Och precis när han är i ett "perfekt" lag så händer det....
 
 
 
Uppvärmning på träningen i tisdags.
 
En hög boll, han vill ta ner den, gör en scorpion och faller fel på sin högerfot...
 
 
Vristen bruten på två ställen, ett draget ligament och jävligt ont rent utsagt.
 
Spenderade en timme (japp, inte mer!!!) på akuten där de röntgade och undersökte, konstaterade fakta och lindade om benet ordentligt. Hänvisade till ortoped och operation.
 
 
Vi höll modet uppe men när läkaren sa "broken" då föll det lite...av förklarliga skäl.
 
 
Filips svar när jag skickade bild och förklarade vad som hade hänt - ett ganska tydligt bevis på syskonkärlek i mina ögon, det första han tänker på är att han måste köra tidigare på mornarna för att Tom inte ska behöva gå så långt på kryckor...
 
Tom var vid gott mod och hade iofs ont men inte så fasligt dagarna innan operation.
 
 
Operationen gick bra och han älskade att vara nedsövd...best sleep ever tydligen.
 
Första dygnet var kanon, inte mycket smärta alls han kunde till och med gå och kolla på sitt lag som återigen vann stort på hemmaplan
 
 
Solen strålar - det är typ 30 grader varmt här...
 
Efter detta så kom smärtan dock och resten av helgen och även idag är han jättesmärtpåverkad och mår inte prima direkt.
 
 
Var tvugna att åka till läkaren och lätta lite på omläggningen.
 
Hoppas att det ska bli bättre imorgon. Det passar inte Tom att behöva vara still och ha ont.
 
Håll tummarna att han mår bättre imorgon...
 
 
Josefin

Håller tummarna för en snabb recovery!

Josefin

Håller tummarna för en snabb recovery!

Ruth i Virginia

Åh, fy sjutton vilken osis! Måste kännas väldigt
kymigt att inte kunna vara med på planen.
Låter som om det skulle göra ont ett bra tag.
Han tycks ta det som en kämpe iaf. Hoppas att
lagningen håller, så det blir fotboll i framtiden.
Härliga foton på laget!!!

Lotta

Stackarn! En liten fråga bara. Då ni är svenskar hela familjen, är amerikanskan så stor att ni messar till varandra på engelska? Eller pratar ni tom engelska med varandra hemma? Då jag själv bott utomlands, så blir jag alltid så nyfiken på hur andra gör det med hemspråket. Vissa pratar ju bara svenska, och vissa inte alls.